6.03.2015

**i can alchemize what wounds me into art**

sa truman capote en gång!! älskar när kända citat är så aktuella att de går att applicera på ens eget lilla liv!! åh va sant d är va eller va säger ni :)))

nä skoja bara!!! jag kan jag inte alls förvandla min smärta till konst jag kan bara förvandla min smärta till värdelösa tårar :))))))))

*casual ligger i soffan en onsdag å gråter*

*irriterad på mig sj för att jag ens bryr mig*

*paus för jag hittade min snygg-gråtar-vinkel :))))*

*ännu mer irriterad på mig sj för att jag inte ens tar min ledsenhet på allvar utan helt himla maniskt letar snyggvinklar åt ALLT i mitt liv tom den jävla depressionen*


Japp min sorgeprocess alltså, så här går det runt i surkels (hehe cirklar på engelska bara en liten fyndighet ifrån mej till dej hihi). IN CHRISSY'S EVERYDAY LIFE: hanterar *uppbrottet* pretty ok, är mkt mkt ledsen fortfande men tänker på det mindre och mindre, försöker gå ifrån det. Pratar inte om det, skriver inte om det. Det har ändå gått över ett år nu. Är typ… trött på det? Att jag är ledsen eftersom att ett förhållande jag var i tog slut. Snooze. Så himla VANLIG grej vem orkar ens vara ledsen över en sån grej. ja så tänker jag ja dvs ända tills jag får ett mejl ifrån honom som gör så jävla ont det är inte ens något argt eller elakt i det det är bara skrivet i EN HELT ANNAN TON nu, vi har inte hörts på några månader, men tonen är så förändrad, så ofamiljär. Artig. Kort. Opersonlig.


Och då brister det och jag grinar under filtar. Varför skriver jag "filtar" när jag vet att det är en filt singular, en singulär filt i synnerhet, den jag köpte första veckan i london, den vi varit invirade i så många gånger, genom första förälskelsen och första filmen och första kyssen och första natten och första morgonen och första jagälskardig:et. 

Filten som varit med vid vår första lägenhet och vår sista lägenhet och vårt första bråk och vårt sista bråk och vår första frukost och vår sista middag.

Filten som luktade av honom hur länge som helst sen
filten som han virade runt mig när jag var ledsen
filten som han packade med sig till heathrow när vi skulle vänta på mitt flyg och han somnade sittandes på en flygplatsbänk i metall invirad i den där rosa jävla filten

Jag ligger under den, ljuset därinne är mörkt rosa. Låter luften dunsta, det blir svårt att andas, varmt i lungorna. klibbigt. men det är skönt, det sticker i bröstet och jag tycker det känns bra. 

Jag tänker när är ett förhållande egentligen över. jag tänker när ska hans ord sluta skära så in i helvete jävla vasst i mig, när ska han bli en utav alla, när ska jag vara inför honom som inför vem som helst, när ska han sluta vara den jag var kär i och bli en jag känner bara?

Det har gått över ett år nu. Jag pratar inte om det, skriver inte om det. och kanske är det den första tröskeln jag måste över för att kunna öppna mejl skrivna i artiga toner utan att börja gråta i ren förtvivlan.

*gokartar ledset ut ur detta inlägg*
brum brum hejdå

8 kommentarer:

  1. Åh men fina du! Vill bara ge dig en kram. Jävla känslor som ska ta över ens lilla liv :( x

    SvaraRadera
  2. <3!! Jag är ingen förhållandeexpert, fina fina du, men tycker att det vore bra om du skrev och pratade om det. Alla processar ju på olika sätt och det är alltid bra att få ur sig det en känner. Det behöver inte vara sammanhängande text, det kan ju vara en frickin inspelad film på mobilen när du pratar med dig själv och du låtsas att du säger allt till honom. Det tog mig jättelång tid att komma över mitt ex och ibland blossar det upp ett ilsket moln i mig där jag känner svek för saker fortfarande 3 år senare. <3<3<3

    SvaraRadera
  3. du skriver så fint så det känns som att en förstår hur du menar (liten tröst men ja). det värsta när relationer förändras är när man går från näranäranära till bekanta. det är fan värre än att bryta helt med någon, enligt mig. önskar jag kunde underlätta för dig på något vid, cause it sucks at du måste känna såhär. ily <3

    SvaraRadera
  4. så fint och så hemskt. mitt första riktiga förhållande varade i fem månader och när han gjorde slut... fy fan. jag dog lite inombords. grät och grät. smsade, ringde, försökte glömma, sov, grät, drack, åt, åt inte, grät. gick till akuten en dag och bara skakade av ångest och fick starka mediciner utskrivna (av en läkare som senare fick en tillsägelse för att han skrivit ut det hehe). sökte upp terapi. gick tre gånger i veckan. började må bättre. är en helt annan person idag. men det tog också typ ett år att komma över och ja, fem månader är lite annat än tre år. KRAM KRAM KRAM.

    SvaraRadera
  5. Du skriver så himla fint och genuint. Vet hur det känns typ, tror det går över bara man orkar vänta. Och det hatar man ju att göra. Men det brukar vara värt ändå. Skickar kärlek och respekt så länge <3

    SvaraRadera
  6. alltså <3 det tar sån himla tid att komma över någon, ett år är ändå inte så lång tid. men det blir ju bättre, tids nog. men fy fan vad det suger att vara mitt i det där, vill typ krama dig!

    SvaraRadera
  7. vet inte var mer jag kan skriva än <3

    jo!


    <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3


    ps. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<

    SvaraRadera
  8. u know what this means??? att vi ska dricka ginger joes och äta mkt socker nästa gång vi ses och hata män i våra squad necklaces. snubbhat <3 ((närå fast jo lite))

    SvaraRadera