tag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post1153563299905771366..comments2023-03-24T14:10:29.244+01:00Comments on high five livet: en fråga om att våga,chrissyhttp://www.blogger.com/profile/07783345896379581338noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-14454888466325169012014-10-25T22:28:30.328+02:002014-10-25T22:28:30.328+02:00Det här inlägget är så sant att det knappt finns!Det här inlägget är så sant att det knappt finns!Fridahttps://www.blogger.com/profile/07366996708271923523noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-18615240673321041152014-10-22T17:57:47.071+02:002014-10-22T17:57:47.071+02:00Du är så sjukt vettig. Orkar inte!Du är så sjukt vettig. Orkar inte!Sagahttps://www.blogger.com/profile/15161652694721688741noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-87968570842614245572014-10-22T11:40:58.782+02:002014-10-22T11:40:58.782+02:00Jag flyttade från Norrland till Stockholm för ett ...Jag flyttade från Norrland till Stockholm för ett år sedan, sensommaren efter att jag tagit studenten. Jag och en kompis bestämde oss under sista terminen i gymnasiet att vi skulle flytta hit, vi sökte lite jobb men var mest inställda på att gå varsinn fristående kurs vid universitetet. Men så hittade min mamma en förberedande konstkurs på en folkhögskola nära där jag skulle bo, och nästan tvingade mig att söka till den. ÄR SÅ TACKSAM FÖR DET. I gymnasiet gick jag samhällslinjen och vantrivdes, var skoltrött redan innan jag började där och gick ut med precis godkända betyg. När det var bestämt att vi skulle flytta inom några månader och jag kommit in på folkhögskolan (!!) så var jag med om ett övergrepp. Att flytta hit kan nog vara det bästa som har hänt mig. Har brutit upp med flera barndomskompisar som bor kvar i småstan jag flyttade från som har tryckt ner mig hela livet och fick lära känna massa nya fina personer här som är intresserade av samma saker som mig (inga av mina gamla vänner tyckte att det var ett smart steg att hålla på med konst - "en kan ju inte försörja sig på det ändå"). Och att få byta miljö efter övergreppet har också hjälpt att komma en bit på vägen till att kunna komma över det. (Det finns väldigt bra hjälp ang det att få i sthlm.)<br />Nu går jag på en ny konstskola och har träffat massa nytt folk igen som är i samma fas i sina liv som mig och vi har så himla kul tillsammans.<br />Hen som jag flyttade hit med har jag också brutit upp med, vi funkade inte att bo tillsammans och det tog kål på våran vänskap. Men jag är ändå tacksam för att jag kunde flytta hit med henom, hade inte någat göra det själv.<br />Såklart saknar jag mina vänner från hemstaden och de som flyttat till andra platser runt om i landet! Men det är sånt som händer och alla måste få gå sin egna väg. Vi kan ju ofta träffas på sommaren och kring jul när folk kommer tillbaka till hemstaden.<br />SÅ gör det! Flytta! Byt miljö eller byt i alla fall jobb (om det går). :)) kramcottonhttps://www.blogger.com/profile/16655460183470017874noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-53050909229269891692014-10-21T22:22:42.940+02:002014-10-21T22:22:42.940+02:00Jag kan inte INTE kommentera på detta. Jag är ocks...Jag kan inte INTE kommentera på detta. Jag är också från vishan i en liten by som typ åt upp mig innifrån innan jag började resa ett år efter studenten... <br /><br />Vi är alla olika. Det finns en del människor som dricker upp kaffet, lägger ner tidningen och går ut genom dörren utan att vända sig om. Sen finns det dem (och denna kategori tillhör jag) som velar, tvekar, väger för- och nackdelar till förbannelse och drar sig för att kasta sig ut i det där okända trots att det är det man vill mer än ALLT annat. Häromdagen träffade jag en barndomskompis syster som är i 30-årsåldern som (likt många andra) ba 'Tycker du är sååå modig som åker iväg sådär själv. När jag var yngre så ville jag ju men det var ingen som ville följa med mig', och känner en sån JÄVLA tacksamhet för att jag faktiskt tagit de där stegen ut. Det ÄR jobbigt, och det SUGER att bryta sig upp när allt man någonsin känt till finns inom armlängds avstånd. Men det är SÅ värt det. Tänk att sitta där om tio år och undra om THIS was it? Att alltid undra? Om det går åt helvete kan du ju alltid åka hem som sagt! Men om du inte provar så VET du inte. You can do it! xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxsharkbaithttps://www.blogger.com/profile/00360052501953660101noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-90421034038560561032014-10-20T21:42:57.947+02:002014-10-20T21:42:57.947+02:00men JA JA JA. JOHANNA-LOVISA JUST DO IT. alltså om...men JA JA JA. JOHANNA-LOVISA JUST DO IT. alltså om det är skit nu = kan potentiellt bli svinmkt bättre. om det inte blir det = lägg av med det och hitta på nåt annat. har skrivit ett inlägg förresten om det här: http://vickys.se/?p=13463. GÖR DET. GÖR DET. GÖR DET. man ska inte vara kvar på ett ställe i livet om man mår skit. världen har en miljard feta grejer att erbjuda. Vickyhttp://vickys.se/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2212518770531447700.post-83855517595835676452014-10-20T18:53:50.225+02:002014-10-20T18:53:50.225+02:00Åhhh Johanna-Lovisa I'm rooting for you too! K...Åhhh Johanna-Lovisa I'm rooting for you too! Kommer också från liten håla i norraste norrland och längtat cirka hela livet därifrån (omg tänk om vi bor i samma håla??) och jag tog studenten 2012 och flyttade samma höst ner till Uppsala utan en plan, lägenhet eller sysselsättning. Bodde i en familjs källare i någon månad innan jag och min pv hittade en overpriced etta i en litet förort. För att vara helt allvarlig var det den värsta tiden i mitt liv (hittade ingen sysselsättning och gick igenom en depression), tills jag började med roller derby och fick världens mysigaste vänner. Var "tvungen" flytta hem till nörrland igen drygt ett år senare, men jag har aldrig aldrig aldrig ALDRIG ångrat mig. Den tiden i mitt liv var jag kanske på rock bottom, men den fick mig att växa så oerhört som människa. Våga prata med främlingar, auktoriteter och annat som jag annars tyckte var motigt. Jobbade som telefonförsäljare i två dagar. Köpte 3 kgs pack med makaroner för 20 kr på willys som vi levde på. Vände varenda krona konstant och fick ett mycket större ansvar över hela mitt liv. När jag kom hem tyckte jag att de flesta av mina vänner var så fruktansvärt omogna som bodde hemma, inte hade någon ambition att flytta eller resa eller GÖRA NÅGOT ÖHT. Jag VÅGADE. Jag tog tåget utan hembiljett och jag VÅGADE. Det kanske sågs naivt av andra men jag blev en sån mycket större människa av det. Det "värsta" som kan hända är att du måste flytta tillbaka till hålan, samla krafter och försöka igen (precis vad jag håller på med nu alltså). Nöj dig inte för att det är bekvämt att stanna kvar, nöj dig för att du vågade. Rooting for you gurl! <3BILLIE SLAYhttp://billieslay.blogg.senoreply@blogger.com