Vingklippta änglar

Haha, sån jävla grej som hände hos Christofer förresten. Jag låg i sängen och grät och ville typ dö en snabb död, så jag tog fram rakbladen och tryckte igenom huden på handleden, blodet sprutade mig rätt i ansiktet och färgade täcket rött och jag kände lugnet komma och... haha, skoja.
Nej men jag låg och kände mig värre än Berny Pålsson och ba ångestkved att: "nuuu oooorkar jag inte mer!" (haha, wtf?) och så fick Sophie någon sorts mamma-ska-trösta,-mamma-göra-bra-panik och ba slängde sig över mig. Alltså jag låg på rygg och såg livlös ut och hon låg över mig, med ansiktet i mitt ansikte och rumpan RÄTT upp i luften. (Alla som känner Sophie har nu en väldigt exakt mental bild över hur det såg ut.) Haha, ja så hör man hur det knakar lite i dörrkarmen och en tveksam, oförstående röst som säger, "Men... vad gör ni för något?"
Så är det Christofers mamma (snällaste mamman på jorden) som står där. Medan Sophie bestiger mig. Livet är så jävla värt ibland.