SLUMPEN ÄR INGEN TILLFÄLLIGHET (hahaha, det är en ironisk titel okej!?)

Har ni tänkt på hur osannolikt livet är egentligen? Hur saker som egentligen inte borde hända ändå sker? Världen är fullproppad av grodregn, barn som gråter blod och katter som föder lejonungar.
Och på det temat ska vi gå in idag. (alltså haha, jag bara schemtar med den seriösa tonen här)
Mike och jag satt i köket (vi har blivit fett bundis, yesss) och käkade. Så ringer det på hans rum, så han går för att svara. Jag sitter kvar och äter i lugn och ro, tänker på allt sköj jag haft för mig och på att jag typ borde köpa tvättmedel. Äter spaghettiringar i tomatsås, det enda jag har gjort är öppnat burken och värmt det *kulinarisk mästare* Meeen det är fett gott ändå och jag har ont i magen så det är okej. Hm. Tänker på min stackars mage, har haft ont i den i flera dagar nu. (typ två av er kan nog gissa er till varför.) Alltså verkligen ONT, verkligen SMÄRTAN. Aldrig haft så här ont under en så utsträckt tid, det är som den värsta peaken i menssmärtan fast ständigt. Hahah, veeet att ni ville veta! Men ja, så jag sitter och tänker på allt det här. Allt det här hinner jag tänka. Hör Mike i bakgrunden sitta och småprata över telefonen, hör att JC har gått in på Facebook och kollat på filmen med han, Mike och mig igen. Äter lite mer.
Mike kommer in i köket. Han ser jättefinurlig ut, eller inte finurlig, men typ som om han precis fått reda på att tomten faktiskt finns.
"Oh my god, you won't believe what just happened."
Jag typ, haha, vadåra? (står förresten och diskar nu, tittar ut på London Eye dåra, ser ni det från ERT kök kanske? Va? Vavava? Höhö.)
"You know I was calling my friend's friend Dave right? I was out with him last night."
Aa, jag kom ihåg att han skulle ringa Dave och fråga om han hade några cigg, eftersom han var assugen och Dave också bor i McLaren House.
"Right. So I call him up, he goes 'Oh hi Mike.' We chat for a bit and I ask him, 'so where are you?' And he goes, 'I'm on my way to [nånstans strax utanför London]'. And I'm like, 'Why are you going to [nånstans strax utanför London]?' and he says, 'Got class, don't I?'" I go, 'Aren't you at LSBU?' and he says no."
Alltså fatta.
Mike har precis haft ett samtal med en Dave, som han trodde att han var ute med dagen innan, och som han trodde bodde i våra student halls. Och Dave har precis haft ett samtal med Mike, som han trodde han var ute med dagen innan. ALLTSÅ. Vad är oddsen? Vad är oddsen att två Daves har nästan exakt likadana nummer förutom en 3:a som skiljer sig, och att Mike slår in fel Daves nummer, och att de båda har varit ute med någon som hette Mike respektive Dave, att det var just kvällen innan som de var ute, att de båda går på uni, och att de båda bor inom London?
Det bästa är ju att de satt och pratade i minst tio minuter innan de kom på att det var fel Dave och fel Mike på andra änden.
Haha, Mike är helt förstörd nu. Han kommer nog aldrig sluta tjata om det här.