chrissys fantastiska bokhög!

I somras tog jag upp kontakten med en gammal lover of mine. Vem är det, tänker ni nu. Första kärleken? Ett festivalragg? Men nä, ni har fel allihop. DET ÄR LÄSNINGEN.

(haha så jävla rolig not)

ÄLSKAR i alla fall att läsa. Har velat göra ~*boktips*~ sedan jag började blogga at da tender ålder of 15. Men det har alltid känts.... som.... nåt som..... vuxna gör.

Jag fyller 25 i januari, så det är väl dags att inse att jag har blivit my own worst nightmares dvs VUXEN (kräkljud).

Så utan FURTHER ADO inleder jag härmed någon sorts quickfire round av bokrecensioner size mini, en ~*inläggsserie*~ om de böcker jag läser. Innan juli hade jag läst exakt en (1) bok på hela året, så det känns mest rimligt att skippa 2014s första sex månader och djupdyka rakt ner i BOKSKOGEN jag befann mig i i somras. Ay up!

Okej skulle nog ha lagt böckerna i motsatt ordning SER JAG NU. Aja, from bottom to top så läste jag:

Det här är inte en bok av Linda Skugge. Jag hade bara läst Saker under huden innan denna, men den älskar jag och hade väl väntat mig att bli snarlikt swept off my feet av Det här är inte en bok. Besviken är inte känslan, för Skugge skriver på ett sätt som berör och kanske även upprör. Dock är Skugge i grund och botten skribent, inte författare, och det är nog därför jag inte fastnar. Hon är en skicklig krönikör, men jag ville ha litteratur, inte artiklar.

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Den här volymen har ju hyllats till skyarna, men som den cooling jag är så hatar jag den. Hatar. Språket är förvisso stundtals lysande, och karakteriseringarna känns äkta, men det är något som skaver. Dessutom läste jag senare en till bok av Gavalda OCH JAG VILLE KRÄKAS över hur dålig den var. Men mer om det i septemberupplagan av Chrissys bokhög *smil*

Flickan som uppfann livet av Johanna Nilsson. En bok jag hade velat läsa som tonåring (hur ofta säger en inte det egentligen men aja). Den handlar INTE om en flicka som vill ha en kille att hångla med eller coola kompisar att supa med. Däremot handlar den om en tjej och ensamheten, kluriga barn-förälder-relationer, och kvinnlig vänskap. Innehåller heller inget pinsamt försök till tonårsspråk (unlike 89% av resten av ungdomsböckerna). En skön kontrast till alla idiotiska Funtasieböcker jag läste som YA.

Saffransköket av Yasmin Crowther. En g-r-y-m debutroman. Innehåller allt jag vill ha ut av en bok: ett levande språk, en bra story och trovärdiga karaktärer. London och en liten bergsby i Iran är ~*the backdrop*~ och båda ställena beskrivs så ingående att det känns som att jag rest dit. (Crowthers bokjag besöker ställen i London som jag själv har LOVED AND LOST så, spoiler alert, jag grät. Massvis.) En sorglig och oförutsägbar berättelse om hur det är att leva mittemellan två kulturer.

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty. Köpte den här enbart för att jag såg min UNDERBARA svensklärare (Siri ily) läsa den en dag mellan lektionerna. (Har även döpt en katt efter henne but that's another story.) Visserligen sa Siri, med tvekan i rösten, att den "var väl okej" när jag frågade, men ändå. Ville ju vara lika cool som henne, så jag beställde boken. Sen läste jag den ju inte förrän 7 år senare, men ändå... Och vad tyckte jag då? Ja, jag tycker som Siri. Den är väl helt okej. Jag tyckte mest om beskrivningen av bokjagets sinnessjuka syster, då den kändes naturtrogen och välbearbetad. Däremot saknar McLarty nog tyvärr en basic genusanalys då det är mycket skit om en kvinna som väntar hemma på den manlige huvudpersonen medan han är ute i världen och reser och förändras OCH HÅNGLAR MED ANDRA TJEJER UTAN ATT BERÄTTA DET men hon har varit kär i honom hele live och väntar sött därhemma osv. Asså visst om män vill envisas med att skriva sån skit men jag klarar mig helst utan, tack men nej tack, next plz.

Fjärilsjakten av Marika Cobbold Hjörne. Åh vad länge jag har velat läsa Cobbold Hjörne! Hon verkar ha precis det liv jag själv vill ha: kan försörja sig på sitt skrivande, är svensk men bor i London, skriver sina verk på engelska, har engelsk partner osv osv. Lyckan kändes som gjord när jag plockade upp denna bok och insåg att bokjaget bodde på Talgarth Road! Vad är det som är så speciellt med detta, kanske ni undrar. Nää inget särskilt bara det att JAG BODDE PÅ DEN GATAN!!! Huvudpersonen bor i en av konstnärslägenheterna på den gatan, och i en av dem bor min kompis Georgie!! Irl!!!! (Och japp, grät så klart som ett barn av att besöka mina gamla kvarter sida upp och sida ner.) tbh så imponerade inte handlingen i sig något nämnvärt på mig. Även här lös genusmedvetenheten med sin frånvaro. I vissa passager skulle jag tom hävda att sexism lös med sin NÄRVARO. Sådant sticker i mina jävla ögon så till den grad att jag inte ens kan njuta av det vackra språket. Sorry, Cobbold Hjörne. Maybe next time.

Myrrha av Ulrika Kärnborg. Gillade inte alls. Storyn är tydligen baserad på real life events: det är en massa 50 shades of Grey-aktigt tjafs om kärleken mellan en rik snubbe och en fattig kvinna under upplysningstiden i England. SNORE. Han tänder på att hon krälar i smuts, literally krälar, så hon gör'e och han kåtar på. Sen vill ho gifta sig men han ba "but IM RICH!" och så följer man deras förhållande from da beginning to death. Mkt SNORE. Ännu mer minus för att Kärnborg ba: "omg måste va tidsenlig!!!! *skriver the n-word & various racial slurs upprepade gånger genom texten*" men sen så vare inget annat som va tidsenligt :p:P:P:p:p:p:P Nä, do yourself a favour och läs en annan bok. Vilken som helst. Tom Mein Kampf. Bara inte detta slöseri med tid.


OKEJ GUYS WE MADE IT :DD Tack för att ni läste hit (så vare ingen som gjorde :P:p:p). SNÄLLA HAV SYNPUNKTER. Har du läst/ej läst/va tycker du/vad bör jag läsa i framtiden/ska jag lägga ner denna recensionsserie innan den ens hunnit bli "serie"/eller var det ok/intressant/kul?? FÖRLÅT FÖR BLOGGIG TON men skulle verkligen uppskatta feedback på just detta inlägg if u got any!! hit me! ily hejdå