en tisdag med amanda, en massa worddokument och bryggkaffe i floder

Hej! och välkommen till ett väldigt Inception-artat inlägg om en skrivdejt jag hade med Amanda på Bio Rio tidigare i månaden. Sitter nämligen i detta nu med samma person på samma ställe och utför samma syssla.

Vi pratade öronen av varandra hehe, men så får det bli när man inte setts på ett tag! Vi pratade om våra current reads, den dramaturgiska kurvan och om hur skönt det kan vara att läsa ett verk som bara är halvbra. Men sen skärpte vi oss och fick till någon timme av koncentrerat skrivande i alla fall.

Jag skrev till exempel den här rätt tråkiga dikten! Det är ganska förlösande att ba gå all in i att producera något halvdåligt, tror det är mitt bästa skrivknep. Berättade ju att jag länge skrivit haikudikter innan jag öppnar dokumentet som innehåller Det Stora Bokprojektet hehe, och nu har jag alltså övergått till att bajsa ur mig längre dikter i friform. Det funkar faktiskt riktigt bra tackar som frågar! När jag väl sätter igång med *det riktiga skrivandet* sen blir det nämligen att jag börjar direkt istället för att sitta och stirra på en blinkande markör i femtio år :)) Jag blir helt enkelt mycket mer tidseffektiv på det här viset.

När skymningen började smyga sig på var jag tvungen att bege mig hemåt. Det var med fjäderlätta steg jag tog mig över Liljeholmsbron och med Amandas kloka ord om skrivande guppande i hjärnfonden (mm trevligt ord vassegod!) slog jag mig ner vid skrivbordet hemma och något nice skedde. Orden forsade ur mig och jag skrev ett längre avsnitt på mitt projekt. Det är någonting som kommer i perspektiv när jag pratar skrivande med henne. Hon är så vettig och peppande och ger mig så många insikter. Hörrni skrivande personer där ute, skaffa er en skrivkompis. Det är ett så givande och fint utbyte och det är fett trevligt att slippa sitta Gollumhukad bakom en skärm i sin ensamhet. Bättre då att vara två.