nanowrimo dag ett: skrivdejt med jessi

Jag fick en kommentar på mitt inlägg om NaNoWriMo från en anonymis om jag inte kunde skrivpeppa lite extra så här i november. Jo så klart! Ska försöka!! Detta inlägg får bli det första i en (antagligen kort) skrivpeppssvit, hehe. Men japp då kör vi. För två veckor sedan såg världen ut så här! Whaaaaaaaaaat. Jag klev ut i den och traskade ner för trapporna från Nybohov ner till Liljis.

Där hade jag bokat skrivdejt med denna sötrumpa! Det var den 1:a november och vi ville båda *kickstarta* NaNoWriMo, så vi drog oss upp ur våra sängar alltför tidigt och bestämde träff på Café Bravo. Dvs mitt bästa pensionärscafé nånsin. Jessi satt kvar efter att jag gått hem och hon berättade att en gammal man hade firat sin födelsedag på caféet och när hans sällskap skulle börja bege sig så hade han somnat i sin stol. De viskade hejdå och så satt han slumrande kvar. Gulligt ändå.

Jag var SÅ REDO för skrivarmånad! La min mest *sofisticated young woman*-mejk, tog på mig "vuxna" örhängen och klädde mig i denna kaftan (?) som jag känner mig som En Stor Författare™i. Kallar det mitt författarplagg. För att hallå måste sätta rätt stämning ju.

Fast det gick (och har gått) så där, om jag ska vara ärlig. Har en hashtag på insta som är döpt till #kämpananowrimo och det säger väl det mesta om min nuvarande skrivprestation. :)))

Vi lyckades i alla fall komma upp i tusen-någonting ord var! Det är en ofta upprepad sanning men det går ju verkligen så himla mycket lättare att skriva när en 1. lämnar hemmet / sin vanliga skrivplats och 2. har en skrivkompis bredvid sig. Även riktigt bra att *komma ut* får då får en automatiskt nya intryck. Behöver inte ens anstränga sig, kan bara sitta i hörnet på ett fik och låta ögon och öron samla in intryck från omgivningen. Meget meget bra för kreativiteten.

Så himla praktiskt att ha en skrivkompis som matchar ens författaroutfit!

Och som dessutom matchar sitt laptopfodral med mitt, vad är oddsen ens hehe.

Ändå bra start på NaNoWriMo! Hade det inte varit för Jessi hade jag kanske inte ens börjat. Vet inte vad det är, men inspirationen är knapp denna november. Kanske är det för att jag snart närmar mig slutet: jag tror jag drar mig lite för att bli helt klar. Min text är inte självbiografisk men många delar är baserade på självupplevda saker, och det är kanske jobbigare än jag först trodde att rota ner sig i sådant som gjort ont. Enklare då att göra det i ett ljust rum omgiven av andra och med en kompis i närheten.

Sedan var jag tvungen att dra hem pga hade en matleverans att passa. Älskar att beställa mat på internet!? Min lillebror skulle till Finland samma dag men vi hann ta en hummusfika tillsammans innan.

Dippdopp! Japp sedan åkte han iväg, jag tog en så in i helvetes kall promenad och så skrev jag resten av kvällen i ett rum upplyst av stearinljus. Hur går det för er andra som också gör NaNoWriMo? Mvh nyfiken!!