Hej och välkommen till Nordens mest inaktiva blogg!
Nu är det dags för bokslut. Läste r e k o r dmånga böcker 2018. 72 friggin stycken!!!! What in the. Sidebar väldigt skönt jag tappade glasögonen ovan i en fjällbäck två dar senare fulare sunnies har jag inte sett MAKEN till :--))
I vintras (när jag började skriva det här inlägget...) släppte Goodreads sin statistik för det gångna läsåret. Tråkigt att ljudböckers sidantal räknas med pga känns ju som FUSK jag har ju inte LÄSTläst de där sidorna? Både den kortaste och den längsta boken läst i år var ljudbok hursom. En novell av Chimamanda Ngozi Adichie kortast och så längsta, Bill Brysons A Short History of Nearly Everything. Tyckte båda var... bra? Tror jag? Svårt att hålla fokuset med ljudböcker tycker jag. Zonar ut jämt.
Nåväl.
Över till mina favoriter förra året.
Kvinnan i fönstret av A.J. Finn.
Otroligt spännande om en kvinna som lider av torgskräck. Efter en traumatisk upplevelse slutar Anna lämna hemmet och blir istället låst vid det. Hon har därför megakoll på allt som händer i området. När hon blir vittne till något som möjligen är ödesdigert ställs hon inför ett svårt val. Stanna inne i tryggheten, men då tiga om vad hon sett? Eller försöka stoppa det som håller på att ske, men då behöva lämna sin safe zone? Fantastisk översättning av Klara Lindell för övrigt.
Mitt första liv av Bodil Malmsten.
Eller Bodil Malmsten överlag. I somras var jag mycket i stugan i Jämtland, där mamma och mina mostrar växte upp. Då hade jag med mig Bodil. Packade henne i väskan och kände hur hon skavde mot ryggkotorna hela vägen upp för Renfjället. En klyscha kanske men det var himla fint. Vår stuga är rätt nära Bodils hemby, så en dag for vi dit. Saktade in vid hennes släkts hus. Att hon sett på precis samma böljande ängar och disiga fjäll i fjärran.
I alla fall. Mitt första liv är en motvillig självbiografi. Man får intrycket av att Bodil inte ville åldras, och att hon därför inte egentligen ville se tillbaka på sitt liv? Venne. Eller så hade hon fortfarande inte gjort upp med sitt förflutna när hon skrev denna. Det blir en väldigt intressant läsning när berättaren själv inte ens verkar vilja just berätta. Eller hon verkar ha velat och inte velat samtidigt. Hon tvingar sig själv. Det är starkt, en av de bästa grejerna jag läst av henne.
Jaga vatten av Ellen Strömberg.
Ja denna vet du redan kanske att jag älskade. Skrev om den här. Läs om du inte redan gjort. Särskilt om du är en skrivande person! Hos Ellen Strömberg finns ett driv att triggas igång och inspireras av.
Överraskade mig själv med att gilla den här! Handlar om ett par som varit gifta i örti tusen år. Maken är en känd författare och hustrun e typ. hans husdjur nej men. Hon är allt hon förväntas vara: följsam, omhändertagande, mild, vän. Tills en dag då hon får nog. Hon vill inte vara Hustrun längre. Skarpt och spännande om maktstruktuuurer i en relation. Loved it tbh!!
Rich boy av Caroline Ringskog Ferradi-Noli.
En grej om Rich boy. Berättade om när jag läst den för min kompis Hanna. Avrundade med att "jag gillade den men det var inte en så särskilt stark läsupplevelse för mig. jag blev inte så illa berörd som andra som läst den verkar ha blivit." I nästa andetag berättade jag om att jag, hursomhelst, varit ute på farmor och farfars landställe när jag läste boken. och att jag helt bröt ihop av tanken på hur mycket farmor fucking KÄMPADE för att fixa och dona med landet och att vi andra tagit det för givet. Hanna ba: "Det där, om jag skulle beskriva det, skulle jag tvärtom kalla en otroligt stark läsupplevelse."
Och det är ju sant. Jag kunde inte koppla ihop de två grejerna bara. Genom läsningen av Rich boy såg jag min farmor, som gick bort 2006, i en helt annan dager. En dager jag önskat att jag sett henne i när hon levt. För hennes skull. För att det hade varit rättvist.
Så ja. Läs Rich boy och förälska dig i språket och drabbas av berättelsen. Låt den drämma in i dig lika hårt som en anonym armbåge i en moshpit.
White Teeth av Zadie Smith.
Jag tror jag blivit med ny favoritförfattare! Omöjligt att läsa något av Zadie Smith utan att vilja BLI henne. Vita tänder handlar om två familjer i London och deras öden som knyts ihop och dras isär omvartannat. Jaha vad basic tänker du kanske men alltså språåååkeeeeet. Svimmar. Snälla läs den på engelska om du har möjlighet. Zadie Smith skriver sina dialoger dialektalt och som jag förstår det så har det inte gått att översätta till svenska, därför är det helt struket i översättningen och man missar något genialiskt! Imponeras gång på gång av hennes otroliga porträtteringar också, fattar inte hur man skriver människor så här karaktäristiska och levande. En evig källa till förundran och beundran!!! Pls läs henne hon är bäst. Puss hej.
Här finns jag på Goodreads förresten och samma inlägg fast för favvoböckerna 2017 finns här.
RUSIG av att bli omnämnd!!! *starstruck*
SvaraRaderaBlir jättejättesugen på att läsa nu faktiskt. Känner att jag börjar närma mig det. Ska inte plugga något till hösten men ska kanske ta upp en bok..?
SvaraRaderaOch en sista kommentar nu då. Är Hustrun den som filmatiserades som The Wife? (Antar det.) För äääälskade den i sitt gestaltande av, som du skriver, maktstrukturer i en relation. Vem använder vem, vem är offer? Det finns såklart offer IRL och vill inte förminska situationer där det finns en tydlig förövare, men verkligheten är ju så ofta mer mångfacetterad och så mycket gråskala, speciellt i långa, intima relationer. Tänker på mina egna relationer där jag ofta kan vara "vårdande" etc och kanske också självuppoffrande, men hur jag använder det för att uppfylla mina egna ideal och hur jag inkorporerar det i min självbild som någon som är "god" och därför mår bra över mig själv (och den andra kanske får ökad känsla av att vara krävande = ej kul!). Och hur när mönster uppstår som kanske inte är så himla hälsosamma så är jag en minst lika stor del i dem, och att det inte är uppenbart vem som får ut mest av det dysfunktionella, det är för ihopsmetat och komplicerat för att se. Haha ok detta var privat. Aja, tyckte det var så spännande iaf!
SvaraRadera