high five livet

Haha, vet att ni tycker den är ful och veeet att jag ser ut som om jag hoppat rätt ut ur Mighty Boosh. Eller en träningsvideo från 80-talet. Men min morgonrock är så jävla värd alltså.

Köpte den under Arvikafestivalen för 100 pix, micket micket god invästäring. Den är lagom varm, och så mjuk o go att man, trots att man är så inlindad i mysighet, snabbt glömmer att man har den på sig. Så snabbt, kan det noteras, att man i sin iver att se vem som knackar på studentdörren (obs skämtsam applicering av ordet "iver") att man öppnar, wearing THAT. Okej inte sååå hemskt tänker ni. Men jooo ser ni, det var det. För där ute står Mike och Lauren och JC och ba: ":O :O :O"
Okej den sistnämnda bryr sig verkligen inte vad jag har på mig, hade liksom mjukisbrallor när jag träffade honom första gången och han är liksom KÄR i mig. Men. De andra två. De har så fula kläder förstår ni, men de tror att de har sån himla koll på fäsjön. Man vill ba böla. Lauren har en randig Snobben-pyjamas som hon hottar upp genom att ha string uppstickandes ur den. Mike har baggy jeans med två jättestora bakfickor, en som är en stor röd ruta och en som är blå- och gulrandig. Det är G-Unit som designat dem så han är stolt över dem och har på sig dem konstant.
Och ja. Så sticker jag ut min morgonrockskärpsbeklädda skalle och ba, "Heeeeej." Ni kan ju tänka er.