5.16.2019

MINA SEX BÄSTA BÖCKER 2018.



Hej och välkommen till Nordens mest inaktiva blogg!
Nu är det dags för bokslut. Läste r e k o r dmånga böcker 2018. 72 friggin stycken!!!! What in the. Sidebar väldigt skönt jag tappade glasögonen ovan i en fjällbäck två dar senare fulare sunnies har jag inte sett MAKEN till :--))



I vintras (när jag började skriva det här inlägget...) släppte Goodreads sin statistik för det gångna läsåret. Tråkigt att ljudböckers sidantal räknas med pga känns ju som FUSK jag har ju inte LÄSTläst de där sidorna? Både den kortaste och den längsta boken läst i år var ljudbok hursom. En novell av Chimamanda Ngozi Adichie kortast och så längsta, Bill Brysons A Short History of Nearly Everything. Tyckte båda var... bra? Tror jag? Svårt att hålla fokuset med ljudböcker tycker jag. Zonar ut jämt.

Nåväl.

Över till mina favoriter förra året.


Kvinnan i fönstret av A.J. Finn.

Otroligt spännande om en kvinna som lider av torgskräck. Efter en traumatisk upplevelse slutar Anna lämna hemmet och blir istället låst vid det. Hon har därför megakoll på allt som händer i området. När hon blir vittne till något som möjligen är ödesdigert ställs hon inför ett svårt val. Stanna inne i tryggheten, men då tiga om vad hon sett? Eller försöka stoppa det som håller på att ske, men då behöva lämna sin safe zone? Fantastisk översättning av Klara Lindell för övrigt. 



Mitt första liv av Bodil Malmsten.

Eller Bodil Malmsten överlag. I somras var jag mycket i stugan i Jämtland, där mamma och mina mostrar växte upp. Då hade jag med mig Bodil. Packade henne i väskan och kände hur hon skavde mot ryggkotorna hela vägen upp för Renfjället. En klyscha kanske men det var himla fint. Vår stuga är rätt nära Bodils hemby, så en dag for vi dit. Saktade in vid hennes släkts hus. Att hon sett på precis samma böljande ängar och disiga fjäll i fjärran.

I alla fall. Mitt första liv är en motvillig självbiografi. Man får intrycket av att Bodil inte ville åldras, och att hon därför inte egentligen ville se tillbaka på sitt liv? Venne. Eller så hade hon fortfarande inte gjort upp med sitt förflutna när hon skrev denna. Det blir en väldigt intressant läsning när berättaren själv inte ens verkar vilja just berätta. Eller hon verkar ha velat och inte velat samtidigt. Hon tvingar sig själv. Det är starkt, en av de bästa grejerna jag läst av henne.



Jaga vatten av Ellen Strömberg.

Ja denna vet du redan kanske att jag älskade. Skrev om den här. Läs om du inte redan gjort. Särskilt om du är en skrivande person! Hos Ellen Strömberg finns ett driv att triggas igång och inspireras av.




Hustrun av Meg Wolitzer.

Överraskade mig själv med att gilla den här! Handlar om ett par som varit gifta i örti tusen år. Maken är en känd författare och hustrun e typ. hans husdjur nej men. Hon är allt hon förväntas vara: följsam, omhändertagande, mild, vän. Tills en dag då hon får nog. Hon vill inte vara Hustrun längre. Skarpt och spännande om maktstruktuuurer i en relation. Loved it tbh!!






Rich boy av Caroline Ringskog Ferradi-Noli.

En grej om Rich boy. Berättade om när jag läst den för min kompis Hanna. Avrundade med att "jag gillade den men det var inte en så särskilt stark läsupplevelse för mig. jag blev inte så illa berörd som andra som läst den verkar ha blivit." I nästa andetag berättade jag om att jag, hursomhelst, varit ute på farmor och farfars landställe när jag läste boken. och att jag helt bröt ihop av tanken på hur mycket farmor fucking KÄMPADE för att fixa och dona med landet och att vi andra tagit det för givet. Hanna ba: "Det där, om jag skulle beskriva det, skulle jag tvärtom kalla en otroligt stark läsupplevelse."

Och det är ju sant. Jag kunde inte koppla ihop de två grejerna bara. Genom läsningen av Rich boy såg jag min farmor, som gick bort 2006, i en helt annan dager. En dager jag önskat att jag sett henne i när hon levt. För hennes skull. För att det hade varit rättvist.

Så ja. Läs Rich boy och förälska dig i språket och drabbas av berättelsen. Låt den drämma in i dig lika hårt som en anonym armbåge i en moshpit.




White Teeth av Zadie Smith.

Jag tror jag blivit med ny favoritförfattare! Omöjligt att läsa något av Zadie Smith utan att vilja BLI henne. Vita tänder handlar om två familjer i London och deras öden som knyts ihop och dras isär omvartannat. Jaha vad basic tänker du kanske men alltså språåååkeeeeet. Svimmar. Snälla läs den på engelska om du har möjlighet. Zadie Smith skriver sina dialoger dialektalt och som jag förstår det så har det inte gått att översätta till svenska, därför är det helt struket i översättningen och man missar något genialiskt! Imponeras gång på gång av hennes otroliga porträtteringar också, fattar inte hur man skriver människor så här karaktäristiska och levande. En evig källa till förundran och beundran!!! Pls läs henne hon är bäst. Puss hej.


Här finns jag på Goodreads förresten och samma inlägg fast för favvoböckerna 2017 finns här.

5.06.2019

februari

plötsligt har fem år gått sedan överdosen. jag tänkte i februari att jag skulle skriva något om det, för jag gjorde det ett par gånger, där i början, och för att februari är månaden som. det var då jag.

nästan.

men det känns gjort och fel och sagt.

jag har skrivit det jag behövt skriva om att vilja sluta existera. jag behöver inte uppmärksamma det som en sjuk högtidsdag. jag behöver inte sopa det under mattan heller. det får liksom vara: jaha. det var så vid ett tillfälle i mitt liv. nu är det inte så längre. det är varken hit eller dit. 

men jag kanske kan skriva om månaden februari.

i februari blir jag extra medveten om livet. fy i helvete vad pinsamt sagt? men det är så så det får stå kvar. jag blir... tacksam? eller i alla fall så uppmärksammar jag ~världen~ mer. jag liksom. ser den. ja men jag stannar upp och tittar på nån jävla solnedgång. och det känns soft? solnedgångar finns. jag finns. det är helt ok. det är lite pjuh i made it.

jag blir medveten om att jag kliver upp varje morgon och att jag tvättar håret och åker till jobbet och är i tid och träffar vänner. blir medveten om att denna vardag, som bara flyter på, och till och med ger mig energi, hade varit totalt omöjlig år 2014. jag sov bort hela året. och nästkommande. och nästkommande. att en person kan sova så mycket. la mig tidigt sov tretton timmar vaknade på morgonen och insåg att jag var vid medvetande. ville inte ta in några intryck. orkade inte. vred mig in mot väggen och somnade om. hur lätt och skönt som helst. sov flera timmar till, ända tills eftermiddagen knackade mig på axeln och slöt mig i sin ångestfamn.

det där har jag glömt. alltså jag kommer verkligen aldrig nånsin bara på det bara så där out of the blue. det krävs ett särskilt tillfälle.

det kan man väl säga att februari blivit för mig. min årliga special occasion.

jag kan inte förhålla mig till min depression när jag är mil ifrån den. som det är nu alltså. jag kan heller inte släppa den för jag vet att vi har varandra i ett järngrepp. jag vet att den är min livspartner. jag har satt på löplinan just nu bara. den springer ändå i fonden.

i februari minns jag hur det var. i februari fattar jag att det utan svårighet kan bli så igen.

i februari ser jag också att annat är möjligt. jag ser till exempel att jag kan gå upp tidigt på morgonen om jag vill. jag kan springa två kilometer eller fyra eller nio. jag kan följa svåra recept och få en ny favoritpodd. jag kan lära mig fler ord på spanska och jag kan testa en ny glassmak. jag kan lära mig simma. jag kan öva på att skriva. det blir ingenting. det gör ingenting.

jag kan se livspotentialen helt enkelt. jag kan se att jag är ett viable life.

det gör mig ledsen. det känns som att jag missat hela mina 20s. depressionen tog så många unga år ifrån mig. jag tänker på allt jag hade gjort om inte.

men sen tänker jag på allt jag gjort trots att. allt jag gjort trots allt.

som sagt. knepigt att förhålla sig till det. jag har liksom. försökt... dö? vem gör ens det. jag vill skriva haha efter det men det är kanske för makabert. jag vill skämta om det för vad ska man annars göra.

äh.

det är lite som att se ett foto av sig själv som tonåring. lol vilken frisyr!! herregud att man hade på sig det där. okej HAR jag ens några ögonbryn här??

en skämskudde.

jag skämtar för att jag skäms.

och det är väl ändå det sundaste tecknet? att tycka det är lite pin att jag en gång ville dö.
det är på samma nivå som att en gång ha varit stammis på punkt shop och älskat good charlotte och nitarmband.

allt det där är
bakom mig nu

1.01.2019

ÅRSLISTAN 2018



Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?


Ja! Blev hundvakt! Jobbar i bokhandel! Och jag gjorde en sån hära runstreak! Dvs jag sprang varje dag i ett halvår majgad det var typ det bästa med hela året??? Mådde helt obscent bra av det. Sprang mitt nyaste längsta, 23 km! Var kattvakt också och bodde i kompisars lägenheter! Vandrade i fjäll! Själv! Började hålla på m d hära "hudvård"? Samt piercade mig själv i örat m en nål och en potatis bakom i äkta föräldrafällanstyle

Vilka städer besökte du?

Norrköping och Göteborg i våras. Essaouria och Marrakech i Marocko i april. Norrtälje och Undersåker i juni. På vägen hem från Jämtland åkte vi Flatruevägen som var helt magisk. Undersåker igen i augusti och då turer till Järpen och Östersund. Samt VANDRADE I FJÄLLEN. Ja sen var jag själv på landet i Norrtälje igen och så åkte jag till London i oktober och hälsade på mina kompisar samt grät för att jag inte bor där längre :))



Vad var din största framgång 2018?

Jobbat så mkt med mitt mående och lyckats ganska bra med att typ. Fatta att ångesten går över? Liksom bara chillat lite mer i mina värsta stunder. Ride it out har jag tänkt och det har typ funkat? Vilket e nice då ra. 

Bästa köpet?

Haha köpte en himla Klippanfilt som jag är orimligt glad över? Samt HU ED VÅR D. Har inte satt mig in i det ALLS förut så kan ca inget men det verkar jättekul!! min nya hobby 2019! ok det va allas nya hobby typ 2015 men men



Gjorde någonting dig riktigt glad?

Var kanske ALLRA GLADAST den 9:e oktober! Jag gick och såg Bakar på en smutsig klubb i Camden. Var OTROLIGT ångestig timmarna innan konserten. Hade typ inte snackat med nån på två dar gick omkring i kvarteret där mitt ex och jag bodde + gjorde slut och var liksom mentalt tillbaka i år 2014 aka mitt självmordsförsöksår :)))) Gjorde den ni vet när man """råkar""" bli sen, la mig på sängen och somnade, vaknade när konserten skulle börja. Var nära att jag stannade på hotellet men sen tvingade jag mig att *visualisera* kvällen om jag bara låg kvar på sängen. Fick ÄNNU mer ångest av det så då kunde jag äntligen ställa mig upp och rulla en deo i armhålan. Mådde skit i kön till stället men väl inne sänkte jag två öl och fick FEELING. Armbågade mig längst fram och stod där resten av spelningen och dansade och sjöng. Fick den där upplevelsen när man känner musiken dunka i hela kroppen och man är ETT med musiken?? hahaha. Jaja. VAR SÅ LYCKLIG it was awesome




Och ledsen?

Bröt ihop på landet i somras. Så här är det. Det är farmor och farfars landställe, de köpte det tillsammans på sextiotalet och rustade upp det. Farmor gick bort 2006 och sen dess har vi andra bara låtit stället förfalla. Jag läste Rich Boy när jag var där och det i kombination med insikten av hur mycket jävla JOBB farmor gjorde för att vi andra skulle få ha det nice drabbade mig hårt. Att mina minnen från landet liksom är variationer av typen "va mysigt det var att va där ute och bara chilla" farmor fick aldrig bara chilla. Hon gick bort när jag var tonåring och att jag inte fattade hennes slit i tid är min stora sorg. Önskar att jag en enda himla gång bara sagt så här "farmor du har gjort tillräckligt sätt dig här i solstolen jag hämtar en kall öl och här har du en nice bok jag fixar i köket lägg upp fötterna". Men det sa jag aldrig.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2018?

Strangers av Sarah Klang, 65th & Ingleside av Chance the Rapper, Stir Fry av Migos, och Skadat exemplar av Säkert!.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

GLADARE




Vad önskar du att du gjort mer?

Varit med kompisar. Har varit skitnice att vara ensam, särskilt när jag gjort mina ensamresor till landet i Norrtälje och stugan i Jämtland. Eller särskilt särskilt Jämtland tbh. Jag har en tendens att dissociera när jag är ledsen och att vara i stugan var typ botemedlet på det. Gick in i ett så mysigt lunk där jag åt frukost jättelångsamt, läste, sprang, PÅTADE och rensade ogräs på tomten, klippte ner flera meter långt sly osv. Gjorde liksom massa sånt slitigt arbete och det var så otroligt njutigt att få nåt gjort varje dag. Sprang flera kilometer in i djupa skogen till en isig jävla insjö och badade i den sen sprang jag tillbaka till stugan knäckte en öl och dåsade bort i bastun. Sen drog jag fram gamla utemöblerna som morfar snickrat och satt i kvällssolen och skrev. Ehhhh ok nu ändrar jag mitt svar önskar fortf att jag hängt mer med kompisar men önskar att jag hängt mer i stugan ensam OCKSÅ.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Instagram har tagit över mitt liv helt ärligt? Samtidigt har ~*algoritmerna*~ fuckat mitt feed så jag ser bara två dagar gamla inlägg från kompisars ex? 

Blev du kär i år?

Nej jätteskönt att jag inte blev re!! Däremot har jag haft ett par crushes faktiskt under året och det har varit nice att bekräfta att jag KAN känna sånt :))) pirr osv



JÄTTENÄRA kär här

Årets bästa tv-serie?

The End of the Fucking World aaaaaaaaah

Bästa filmen?

Call me by your name

Bästa boken du läste i år?

PANIK jag vet inte!!!! Okej jag säger tre. Maken av Gun-Britt Sundström, White Teeth av Zadie Smith och Mitt första liv av Bodil Malmsten.



Årets youtubevideo?

Har enbart kollat på SNL-klipp och Skambloopers så atte

Bästa matupplevelsen?

Allt jag åt i Jämtland smakade så jävla gott och det handlade inte så mycket om VAD jag åt snarare än om allt runtomkring själva ätandet. Alltså att jag gjorde kroppen nice utmattad av FYSISKT ARBETE genom att slita i trädgården eller springa skitlångt eller bestiga ett jävla berg!!! Plockade blåbär i risen bakom stugan och bakade kakor med blåbärssylt som jag bar med mig upp på Hållfjället och förtärde med termoskaffe i solen utanför fjällstationen. ja vad ska man säga det smakade bättre än nåt jag nånsin ätit obvi

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?

Födelsedagsfrukost m mina vänner mvh gråtemojin


flora fotade och jag är så jävla glad för det KOLLA BARA PÅROM mina kompisar

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Hehe jaa om jag haft en tidsmaskin och åkt tillbaka till året jag fyllde arton och ställt mig i fakking BOSTADSKÖN hade det ju varit gött

Vad fick dig att må bra?

Att springa mmmmm



Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?

Snälla bostadskön pls bring me a lägenhet in 2019

Vilken kändis var du mest sugen på?

Otroligt otippat to me iaf men har börjat snegla på PETER CAPALDI?? och flera SILVERRÄVAR tyckte tyvärr persbrandt var otroligt snygg när han läste ring klocka ring OM MAN ENS FÅR SÄGA D

Vem saknade du?




Jättemkt SARA PIRATN! Men som tur va kom hon till sthlm och jag fick komma och hälsa på i gbg!!

Nyårslöfte?

Haha okej detta kmr låta new age:igt men vi kör. Jag ska leva mer efter mottot CLEAN AS YOU GO. det (och fem påsar avokadowraps) har jag snott från pret a manger när jag jobbade där. I ett cafékök betyder det ju bara att man inte lämnar massa klet och skräp till slutet av arbetsdan men man kan väl lika gärna applicera det på en persons LIV och försöka avklara jobbiga saker så fort man kan så man slipper ångesta loss 24/7 eller vakna med ett jävla ryck vid 04 och inte kunna somna om pga ångestpåslag. När man skjuter upp så förstoras saker och sånt som egentligen inte är så farligt blir oproportionerligt stort. Det kanske går att förebygga den värsta ångesten iaf om man skjuter upp färre grejer.

Högsta önskan just nu?

Att nån brer en macka med smör och mycket ost åt mig helst NU. Utsvulten.

Se även:

12.12.2018

hej & sen sist



Jag har värmeljus i loppislykta på skrivbordet och tjocka yllestrumpor korvar sig vid mina anklar. Det är bara ett glas mellan mig och snöflingorna men det vill jag inte låtsas om så nu pryder jag det här inlägget med augustibilder. Jag sommarpyntar! Går all in med sommarkotte, sommarhy, sommardimma i sommarjämtland. Svep ner för det.

Sen sist vi råkades har jag börjat jobba i bokaffär. Än så länge är det över julen bara. Kanske får jag stanna en bit in på våren, jag hoppas det, jag trivs så. Att jag får vara omgiven av böcker. Att jag får packa upp och placera ut och rekommendera och prata böcker. En dröm är vad det är.

I lördags kom Jonas Hassen Khemiri till mitt jobb för att signera böcker. Jaha ok nej vadå jag höll inte föredrag om Ett öga rött när jag 16 och jag rodnade absolut inte av återhållna frågor jag var för blyg för att ställa när han kom till min gymnasieskola och jag har definitivt inte hans böcker i en trave bredvid mig när jag skriver vad pratar du om ens.



Jag jobbade inte i lördags, men åkte ändå in. Satt på tunnelbanan med hörlurarna i men utan musik för att öva på saker att säga. Framme gick inte ens in i butiken, jag bara siktade in mig på signeringsbordet utanför och. Där satt han. Böcker i rader framför sig. Armarna avslappnade mot duktyget. Långt mjukt hår prydligt instoppat bakom öronen. Ingen kö. Jag blev yr, jag vände om. Gick runt hörnet och satte mig ner för att samla mig. Andades. Väntade. Andades. Rodnade. Reste mig.

"Hej!" sa jag.
"Tja." sa han.

Jonas signerade min bok och jag nämnde den där gången han kom till min skola i Skärholmen. Det var inledningen, jag hade tänkt vräka ur mig att det samtalet var startskottet. Att det fått mig att satsa på skrivandet, att det var därför jag åkte till London och pluggade skrivande, jag tänkte Tacka Honom™ för Allt Han Gjort För Mig© och för att han Format Mig som Skrivande Person (patent pending). Men Jonas log, nickade med, avbröt.
"Det kommer jag ihåg", sa han.
"Va, gör du? Det var typ 2006."
"Ja, just det. Det var fler skolor i en, eller hur? Teater..."
"Ja, och fordon och IB, som jag gick. Du satt i vår matsal."
"Ja. Jag har glömt massor av författarsamtal jag gjort", sa han, "men det där minns jag väl."
"Kanske för att det var så nytt då, fortfarande?"
"Ja precis, för att det var där i början. Det var viktigt för mig, tror jag. Att boken utspelar sig i Skärholmen och att jag fick komma dit, till er, och prata om den. Det var som en cirkel som slöts."



Han var artig, han skrattade snällt när jag försökte vara lustig, det var ju inget särskilt för honom men det var särskilt för mig. Vi pratade lite till men jag sa inget om det där med skrivandet. Det hade gått helt okej och det ville jag inte rubba, jag sa tack, hejdå, ha det bra, jag går.

På vägen hem kunde jag omöjligen gå ner i tunnelbanan redan vid Skanstull, jag var för omtöcknad, jag behövde samla mig. Jag gick Götgatan upp mot Slussen med Pappaklausulen tryckt mot mitt bröst. Det började snöa och jag tog inte ens på mig jackan.

Mitt namn skrivet i hans handstil.
Det går ju inte att tänka på.

10.08.2018

ARN → LTN

Halli hallå från en flygresenär som varit ute i så god tid att incheckningen ännu inte öppnat :--))))
Marginaler är min bästa vän
I alla fall
Har väl sagt att jag ska till mina drömmars stad!!!!! Älsklingslondon.

Längtar efter:
Hänga med Madhia och Claire!!!!! Ska få bo hos båda och är så längtig att jag smäller av.
Konsert!!! Eller "gig" som the landan yoof säger (??) Ska se BAKAR!!!!! Fruktansvärt bra!!!!
ÅTERFÖRENING med mina kollegor från puben jag jobbade på när jag bodde där!!!
Veggie Pret! Mina favorit-charity shops! Boots och Superdrug! South Bank bokmarknad! V&A! och så VIDARE!!!

Var så länge sedan jag var i London. Ett par dagar under 2016, några dar 2015 och innan det.... 2013 när jag bodde där. Är pepp som satan på att ha en hel himla vecka i stan. Jävlar vad fint det ska bli! Avslutar med en otroligt märklig pose med min fula matsäckspåse! Sen kom en tant och ställde en fråga till mig mitt i PLÅTNINGEN! Inte stelt alls!

9.29.2018

mitt bästa plockgodis



Hej och grattis (??) på LÖSGODISETS DAG! Jag vet inte hur det är med dig men jag tänker ÄNTLIGEN en högtid man kan STÅ FÖR. Dagen till ära tänker jag att vi tar ett dyk ner i min godispåse och ser hur det är ställt där egentligen!




First things first I'll eat NÅT SURT. Ge mig en bumling eller annan hård karamell eller det här godiset som heter crazy face (de små bollarna på bilden), förlåt men det är helt SINNES. De gröna är kanske det godaste som finns. Syrlig äppelsmak och liksom krämigt tuggig. Varför har inte mer godis den här konsistensen? LJU-VE-LIG.

Sen vill jag ha mjuka surisar! Sura vattenmeloner, colanappar, jordgubbar, körsbär, flygande mattor, tutti frutti sour och jättenappar. Älskar surt godis! Mina bästa godissmaker är körsbär, äpple och vattenmelon. 

Bara överlag så här så kan vi ju förresten bara komma överens om att de gröna godisarna är bäst. Köper BARA gröna flygande mattor, BARA gröna crazy face och japp BARA gröna tutti frutti sour. Röda smaker är okej men orange och ursäkta mig GUL???? Värdelösa. Tycker de kan utgå ur sortimentet asap. 


Nu vill jag ha lakrits! Absolut inte sötlakrits urk nej TACK. Men gärna några fillidutter! Affären jag handlade på hade dock inga så fick bli dessa inplastade istället, smakade nästan samma.

Mina bästa lakritsar är nappar (men de måste vara riktigt färska), KAMELEONTER / hokus pokus cola salt!!! samt otroligt specifikt de här bruna snäckorna ur salt och blandat.



Dags för choklad tycker jag. Okej den här avdelningen hade nog varit lite roligare innan jag slutade äta mjölkprodukter. Vet inte vad jag INTE skulle göra för att få en vegansk Geisha. Eller en vegansk Kinder Bueno. Eller en vegansk Ferrero Rocher. I ALLA FALL. Det en vegan kan plocka i chokladväg är väl ungefär detta ☝ Nötcreme, Marianne och punschkottar. Pastellmint är inte veganska då de har bivax som ytbehandlingsmedel.


Sen avslutar jag med såna godisar som tar lite tid! Klubbor, Banana Skids, hallon- och viollakritsgrodor, regnbågsremmar! Alla vet att den godaste klubban är den blå. Tätt följd av grön, of course.


Ja men det var väl det! Säg mig NÅN som har bättre godissmak!? Tror ej den personen FINNS.

9.19.2018

fyra anteckningar från i somras




hej och välkomna till höstterminen på highfivelivet! tänk på att packa regnkläder och kamma noga hemma, det går löss!

här sitter jag och näckar! och läser bok! eller låtsas att jag läser fast jag mest sitter på huk (??? ny sjuk grej jag börjat med) och stirrar på mobilens skärm tills jag får okulär migrän :--))

det får bli mjukstart på bloggterminen. här är några lösryckta anteckningar från sommaren 2018:

springer och får löparkropp. alltså min kropps version av löparkropp. jag känner mig alien som går omkring med så här mycket ork och kraft och STUNS. inte kommer jag se senig och nätt ut av att springa, aldrig nånsin, men jag blir fastare i huden och rakare i ryggen. det är ingen värdering i mina ord när jag säger att det blir så, jag bara noterar, jag bara för det till protokollet. det fascinerar mig. jag skulpterar liksom mig själv. hur coolt. förutom att min silhuett ändrats så händer andra saker. det blir tjockare hud längst ut på tårna. jag pillar på den. tänker på filodeg. jag får skavsår på axlarna och bak i nacken. jag har haft ryggsäck, det är remmarna som bränt in i huden. jag springer med matsäck, det är termoskaffe frysbullar en glasburk med havremjölk och stutar med jeezly.

och det blir blå blixtar i huden vid höfterna. blålila strålar som väver sig neråt, utåt över låren, dendriter.








skriver för hand. glömt hur man gör. njuter av känslan, som om det vore en lyx. det är något jag unnar mig. är det så där jag skriver? mina bokstäver är främlingar.

getingsommar. jag kokar sylt på blåbär som växer i snåren bakom stugan. eller sylt, det är typ 11 bär. det blir ett shotglas sylt. jag hackar ett äpple och en banan och rör ner sylten däri. ställer ut i solen på bordet morfar snickrat. två getingar landar direkt i skålen. de krälar omkring, halkar i glättan, dränker sina spröt i det söta.

den kan vara vems som helst, men en haka som rullar mjukt i en nackgrop. det är allt som krävs, sen är man körd.