11.27.2017

november för ett år sen + november nu


nov '16

det är november och jag skriver varje dag. förra året gick nanowrimo åt pipsvängen. det var för att jag satt med mitt första projekt, det som i princip var en återblick över mitt första förhållande :)) och jag hatade det. var så trött på mina karaktärer. främst den baserad på mig själv. skrev även det projektet som om det var ett långt brev till mitt ex där jag ber om förlåtelse för att jag slutade vara kär i honom. det var kanske vad jag behövde skriva för att orka igenom det då men herregud vad gnälligt det låter i efterhand. gonna bränna that shit on BÅL. i alla fall.

nov '16 + nov '17 

i år har det gått bättre. jag har börjat på ett nytt projekt, ett som olikt det förra inte tar avstamp i personlig erfarenhet. ett helt fiktivt projekt. idéen har legat och grott innanför hjärnbalken i ungefär ett år. under 2017 har jag samlat på mig en hel anteckningsbok av research och planering. jag har inte börjat i den änden förut, researchen har jag alltid gjort samtidigt som skrivandet. det har också gjort att jag bara haft ett vagt hum om vart berättelsen ska ta vägen. nu har jag ett tydligt upplägg och det blir lättare att veta vad jag ska skriva då. det känns helt sjukt men jag har verkligen skrivit v-a-r-j-e dag. mitt dokument är drygt 44 000 ord långt. hjälp.


amanda nov '16 + '17 & jessi nov '16 + '17

för ett år sen var jag inte så aktiv under nanowrimo. tror jag slutade uppdatera efter typ dag 10. men i år har jag uppdaterat min word count varje dag. jag tror jag kommer hinna upp i 50 000 skrivna ord, peppar peppar. jag sitter flera dagar i veckan på café med någon skrivkompis, min lillebror eller själv. jaja det är skrivklyschan att man GÖR SÅ men jag tycker så mycket om det. trivs aldrig bättre än när jag sitter tyst intill en fokuserad kompis som skriver eller pysslar med sitt.






lyssna noga nu för här kommer mina bästa skrivställen i stockholm:

café hitom. rosteriet. bio rio. citykonditoriet. ett skafferi.

alltså caféet inte ett fysiskt sådant fast tänk om. man går till köket och öppnar skafferiet och så sitter jag där, krumbuktad över datorn som ett skräckfilmsmonster. och man bara: "men chrissy vad GÖR du?" och jag svarar: "jag TRIVS."




nov '17

idag ska jag inte iväg till något café. nu ska jag sätta mig precis där ☝ och om ett par timmar kan jag förhoppningsvis lägga till 1667 ord i dokumentet som heter november. efter det ska jag laga middag, och sedan ska jag fara till sara för att träffa bokklubben. vi läser så här upphör världen av philip teir och den skall diskuteras över rödvin ikväll. jag har inte läst ut den. min läslust verkar ha sinat, åtminstone för stunden. hoppas vi hittar tillbaka till varann. saknar den.

du, ha en bra vinter. vi hörs. 

9.29.2017

well well well what do we have here

Hej! Hoppas du har det bra. Nu är sommaren över, vad otroligt jävla SKÖNT. Har levt under den falska uppfattningen att jag älskar sommaren?? Intalat mig själv om att jag längtat efter den? På riktigt gjort planer SOM OM JAG SKULLE FOLLOW THEM THROUGH??? Haha jag vet helt skevt. Men i år har jag insett att, nej Chrissy, det gör du då rakt inte, ty du lägger dig i sängen i en fosterställning du håller från 1 juni till 31 augusti. :--)




summer fresh i två veckors otvättat hår, tshirten jag sovit i i en vecka och död blick :---)

Har väl längtat till ljuset. För vintern, i mörkret, är min värsta tid. Men hösten. HÖSTEN!!! Hörrni, hösten. Tiden då man kan *komma tebax från semestern* och get back on track och bocka av saker från att-göra-listan. Årstidernas måndag. Ä-l-s-k-a-r hösten. varsegod för en unik skildring av denna årstid JAJA låt en deppig få LEVA!!!






två stycken som jag ibland älskar och ibland HATAR pga KRÄVER SÅ MKT AV MIG!! tex vattning solig placering & att sprejas med medel mot spinn :(((

Det känns ovant att kliva in här i bloggrummet igen. Jag känner samma stråk av vemod som familjen i Fyren av Virginia Woolf när de kommer tillbaka till sin stadsvåning efter sommaren vid vattnet. Alla möbler täckta av vita lakan och luften stillastående och unken. Eller äh jag minns inte den boken så väl så kanske det inte alls var kom de ens tillbaka?? who knows not me don't quote me on this pls.


har ändå varit bra på att fejka entusiasm i somras ändå mvh hatar inget så som jag hatar rabarber!!

Men. Jag har saknat det här utrymmet. Jag vill lyfta av lakanen damma av ytorna dra upp persiennen och låta eftermiddagsljuset strömma in. Sjunka ner i en korgstol och lägga upp fötterna. Vara här.

Jag har säkert ett dussin utkast i mappen på Blogger. I mina mobilanteckningar ligger blogginlägg jag vill skriva. Så jag tänker att jag kommer tillbaka hit lite oftare. Lika sporadiskt som förut kanske, antagligen, most likely. Men ändå. Kika in. Som min chef i England sa ibland: "Good to show your face." Skål på det.

6.20.2017

REPRISINLÄGG: BADBODY

Ja i förra veckan kom det ju inget inlägg. Och idag är en lika dålig dag som förra tisdagen. Ska försöka sammanställa ett inlägg med svar på alla frågor ni snällisar skrev men det går "långsamt" (läs: inte alls hiho) så tills dess kommer då här det första upprepade inlägget *NåNsIIiiiN!!1!* på denna härna bloggn. Wow.!! va dom hittar PÅ! nuförtiden!

För två år sen var jag och badade och njöt nå så djävulskt i lella vattenpölen och sen när jag klev upp blev jag ondskeögad av en person jag inte känner pga min kropp och så kom jag hem och *filosoferade* lite om det. Så här lät det läs & minns (eller scrolla bort & glöm för den som vill va sån)!!!

Jag vet att det är meningen att jag ska hata min kropp.
Jag vet det, för jag kan känna blickarna när jag tar av mig handduken och går ner mot vattnet.

Jag vet det, för när jag har bikini på mig säger en tant till mig att folk med så stor mage som jag inte borde ha tvådelat, de borde istället bada i baddräkt och kanske en kjol och sedan vänder hon sig till sin man och muttrar: "Folk har ju på sig vad fan som helst nuförtiden."

Jag vet att det är meningen att jag ska hata min kropp för varje gång jag badar är det ett ställningstagande. Min tjocka kropp iklädd baddräkt är inte som de andra badklädda kropparna på stranden. Mina valkar i nylon- och polyamidtyg är provocerande, eller också är de peppande. Mina valkar i nylon- och polyamid får aldrig existera enbart i sig självt, som ett oväsentligt attribut hos en badsugen person. Min kropp lämnas inte ifred. Detta kött under tyg är källa för hätsk diskussion och åsiktsgrundande, denna kropp är en aktiv ståndpunkt, en handling jag valt, en åsikt jag måste ställas till svars för. Min badkropp är en samhällsanalys.


Vissa dagar är jag glad att det är så det är. Bara genom att finnas är min kroppsform något för andra som ser ut som mig att relatera till, känna sig representerade och bli peppade av, och de dagarna gör jag extra modiga saker för jag tänker att jag gör det för oss allihop, jag visar världen att vi också får finnas och göra roliga saker, häng på, vi skiter i dom nu. Sådana dagar tänker jag att jag krossar normer för de som inte orkar.

Andra dagar är jag less på att det är så det är. Så klart uppskattar jag de positiva hejarop jag får, jag är bara trött på att de behövs. När jag badar ser jag till att välja en avskild plats att gå i - färre folk på stranden betyder mindre risk för att bli hånad - och ändå spänner jag hela kroppen, hela tiden, som om jag väntar på knytnävar. Har en inte en normativt smal kropp är det en jävla bragd att klara av att gå och bada bara så där, som om ingenting. Jag vill inte behöva vara "modig som vågar", för vad är det jag vågar egentligen och vad antyder den där modigheten? Att jag egentligen borde skämmas? Att det fula inte är inbäddat i mina valkar, utan att det fula ligger i min vägran att känna skam över dem? Ja. Det som är fult med mig när jag utövar kombinationen bada + vara tjock är att jag trivs. Jag har en tjock kropp och det gör inte mig något, jag behöver inte hata den och jag behöver inte hylla den. Den är bara där. Det är det som är så fult.

Jag vet att det är meningen att jag ska hata min kropp. Men jag gör det bara inte, och när du ser den guppa i insjön är den inte något politiskt laddat ställningstagande, den är inte vågad och den är inte modig. Det du ser på är bara lite ljummen hud i vatten.

6.06.2017

ldn


en fuktig tönt på borough market 2016

london 2006 mamma och pappa ska skiljas vi åker på vår första semester som en skilsmässofamilj pappa jag och min bror vi äter chips på hotellrum och dricker starbucks varje dag till frukost. vi klättrar upp i tornet vid monument tills låren bultar och när vi klättrar ner igen svajar vaderna.

london 2007 tiolinda och jag åker med en grupp från hennes kyrka vi bor på ett hostel i paddington och köper bullar till frukost som vi äter medan vi promenerar. vi fotar varenda blomma i hyde park och tappar bort varandra inne på primark oxford street. mitt i natten står vi på burger king trocadero och medan tio köper en milkshake plockar jag upp en liten plastpåse fyllt med vitt hårt pulver från golvet. tycker påsen är fin men förstår inte vad det är i så jag lägger tillbaka den. en kille som har stirrat på mig hela tiden tar den så fort upp från golvet att han nästan rör vid min hand. tio och jag dricker milkshake sittandes på trottoarkanten iförda burger king-kronor. bakom oss glittrar piccadilly circus.

london 2009 flyttar jag hemifrån till ett rum i elephant & castle. första skoldagen träffar jag madhia i en hiss på universitetet och sen är vi oskiljaktiga hela resten av veckan. hon säger "i've got to get you your first pint" och vi går till gladstone arms i borough som hon senare ska jobba på i 4 år, ända tills puben går i konkurs. vi går ut varannan dag och sover i samma säng och bråkar med främlingar på belushi's.

london 2010 bor jag i kennington men hänger nästan bara hemma hos madhia, claire och cameron. de har flyttat in i en lägenhet i borough som ligger en minut ifrån madhias pub. jag pluggar på caféer på borough high street för att kunna gå över till dem när jag är klar. tar ut pengar ur automaten bredvid sainsbury's köper wkd på off-licensen går till redman house ringer på porttelefonen claire kastar ner nyckeln från balkongen.

london 2011 köper en polaroidkamera på nätet så fort den kommer i min brevlåda laddar jag den med film, klär på mig och går ut. jag går två hus ner på gatan och en man i dreadlocks vinkar till sig mig. "are you walking around taking pictures of strangers?" det var inte vad jag gjorde. "yes, that's exactly what i'm doing!" "oh cool! will you take mine?" han ställer sig glitterleende framför blommande magnolia och prunkande grönt. "here's good, right?" "here's perfect."

london 2012 har jag försiktigt börjat "löpträna". först skäms jag för mycket över min kropp för att våga göra det utomhus. jag springer på stället i 3, 5, 10 minuter på mitt rum. mina vader blir stenar av det hårda underlaget. jag lyssnar på kroppen och tar steget utomhus. under min första löprunda i närområdet ger en pensionär mig en highfive. jag springer aldrig nånsin mer inomhus.

london 2013 går in i väggen får sova över hos mina vänner i redman house. går runt i området på konstiga tider, när det är folktomt. går på bakgator. försöker gå vilse. går inte i borough, jag kan området för väl.

london 2014 gör slut med mig. jag hatar staden. det finns inget som växer här. betongen kväver mig.

london 2015 återvänder med louise. vi sitter en kväll på gladstone arms med madhia, cameron, claire och deras vänner. klappar pubkatten och catchar upp. madhia måste jobba kväll men claire och hennes kompisar tar oss under armen och promenerar förbi borough station till st christopher's inn med oss. där har jag och madhia pluggat otaliga gånger. där lärde jag claire och sooz säga "jag ska lägra honom". nu dricker vi starka gin & tonics där. ingen jag kände då jobbar kvar nu. dagen efter vaknar jag och louse upp i en förort vi inte kan namnet på och går vilse tills vi hittar en overgroundstation.

london 2016 jag får staden för mig själv. träffar folk på kvällen men är ensam i den under dagen. det känns som 2009 när jag gick på museum själv för att erövra staden. nu återerövrar jag den. eller äh fan vad töntigt varför skriver jag så herregud jag erövrar inget. jag bara. återser. lär mig nytt om en gammal bekant.

london 2017 jag brister. men det gör inte mina vänner, de som är kvar. dagen efter det senaste som hänt skriver jag med madhia, undrar vad hon gör. "jag ska till adidas och handla en outfit". klart hon ska. jag undrar hur hon mår. "som vanligt. varför skulle jag inte det?" ja. varför skulle hon inte det?



cheers mate på the prospect of whitby 2016

5.30.2017

FRÅGOR EFTERLYSES




på bio rio en go höstdag 

I skrivande stund sitter jag på golvet med datorn på en fotpall framför mig. Jag har på mig mina fulaste smutsigaste kläder och sitter i en ställning som inte ens Gollum skulle acceptera som värdig. Runtom mig ligger kläder, skor och böcker. Jag packar nämligen! Och när det här inlägget publiceras befinner jag mig i Lugano, en lummig liten stad uppe i bergen mellan Schweiz och Italien! Yes! LÄNGTAR. Hoppas jag har det fint!



på bajo rajo igen ;---) 

Men för att inte bloggen ska dö sommardöden (som den gjort typ alla andra somrar hehhhe) tänker jag: FRÅGOR! Va! Har du några! Kan ju tänka mig det pga är verkligen sämst på att ha en blogg mvh berättar ca inget stort som sker i mitt liv :))) Hehe. Men! Vore så jäkla kul att ha en bunt frågor att svara på när jag kommer hem sen! Som jag kan smacka ihop till ett göttigt inlägg! Kanske undrar du hur mina krukväxter mår? Eller om jag skriver på någonting nu? Eller så vill du veta varför jag så uppenbart söker spons av Bio Rio :----)))))) Inget e för personligt! Inget e för lågt! Inget e för dumt! Vill höra allt du nånsin undrat!



gissa vart jag befinner mig här ;----) 

Nu ska jag rulla ihop klädesplagg (herregud INTE VIKA). Och bestämma semesterlitteraturen. Blir det bokklubbsboken Väggen ellerrrr orkar jag kånka på A little life? Tune in next week! The shocking answer may surprise you ;-)) HA DET BÄST ställ en fråga PUSS.

5.23.2017

POPA 2016 + PEPP 2017

Jag har fått min första lön! Köpte Popagandabiljett för'en! Såklart!

LÄNGTAR SÅ MYCKET TILL:







ATT VARA MEST TAGGADE I HELA PUBLIKEN ME ROM HÄR



 DRICKA ÖL PÅ MARKEN ME ROM HÄR

MORGONFÖRA ME ROM HÄR

SMINKAS I SOLEN ME ROM HÄR

SOMMAR ME ROM HÄR.

Annars:
tack för era tips och mjuka ord förra tisdagen. Hela veckan har jag låtit gå i halvfart. Tagit långa promenader, lyssnat på podcasts, sett några avsnitt av min eviga ångestdämpare SNL. Sprungit järnet. Alltså JÄRNET. Sprang mina snabbaste fem kilometer på onsdagen, gjorde samma på lördagen. Skönt att ta ut sig. Köpt lösgodis som någon tipsade om, gjort en mjuk spotifylista som en annan skrev att jag borde göra, och sovit med öppet fönster som en tredje sa var bra. Det var bra, alltihop. Tack för att jag får fångas upp av er.

5.16.2017

ett hej från en plastpåse :---))

jag älskar tumblr. skitmycket. just nu nickar jag jättemkt + blir lite gråtögd när katy perry frågar mig DO YOU EVER FEEL LIKE A PLASTIC BAG. så. här är lite nice n friendly stuff som plåster på själen som jag rebloggat på sistone.






på tumblr heter jag shellsuitshelley för jag hade precis lärt mig ordet shellsuit när jag skaffade tumblr.


& ja det här var kanske ett intetsägande inlägg men du får ursäkta jag försöker sätta upp avspärrningar runt det som rasat just nu bara.

igår gick jag in i köket vid lunchtid för jag visste att jag var hungrig. jag kunde förstå att jag behövde mat. började steka någonting på spisen, en fryst färdigrätt. la mig på golvet medan jag väntade på att den skulle tina. dubbelvikt, ihoptryckt, jag gjorde mig till ett så litet paket liv det var mänskligt möjligt. ögongloberna trycktes mot min underarm. smärtan små nålstick. i bakgrunden fräste frysta grönsaksfyrkanter. jag låg kvar. tittade på stjärnhimlen som sprakade på min hornhinna. det spelade ingen roll att det inte var en verklig stjärnhimmel, att den kom inifrån mig. ändå lugnade den mig


vad gör du när du mår dåligt? finns det något vattentätt knep en kan använda sig av? dela gärna med dig i sådana fall. alla förslag mottages tacksamt. ja hejdårå //mvh dipparn