9.29.2009

Det här är jättelångt och inte alls roligt, förlåt

Vet inte vad det är för fel på mig.
Allt känns hopplöst, haha förlåt för att det blir en sån himla emobloggning nu. Om ni inte pallar det kan ni ju bara strunta i det här inlägget för jag känner redan nu att det inte alls kommer vara roligt utan det kommer vara väldigt klyshigt och ÅH varför förklarar jag mig egentligen? Jag får vara allvarlig och ärlig om jag vill, istället för att gömma mig bakom en mur av lustigheter (haha okej, förlåt men det går inte. "Mur"! "Lustigheter"!! Ehehehe. Ok nu är jag klar.)
Men åh.
Hatar att det är just de där ögonblicken som man inte riktigt kan beskriva, eller man KAN beskriva dem men det blir inte samma sak och saker försvinner i översättningen mellan handlingar och faktiska ord och JA. Haha jag är full, ni vet deppfull såååå. FÖLÅTE.
Tror att JC har en tjej över!!1 *exalterad* Hörde fnissningar från hans rum när jag var i köket, var i köket för att jag hade tänkt fyllekäka men jag orkade inte ens DET. Jag tände inte ens lampan, hahah jag bara stod där i mörkret och stirrade på london eye.
Jag hatar mig själv lite (skrev ärligt "SHÄLV" först). Klockan är tjugo i fem hos er. Jag kom precis hem. Var sjukt nära på att stanna inne ikväll, är så fasansfullt dödstrött och utmattad. Men jag övertalade mig själv att gå med Madhia och Sooz och Alli och Claire. Och vi hade verkligen jättekul, det hade vi. Jag drack två mojitos och en flaska vin och sen delade jag en rom och cola med. Med. Åh. Med en kille, som är anledningen att jag känner mig så här och åh det låter inte alls lika bra eller fint eller alls LITE bra eller fint när man beskriver ögonblicken i banala ord men åh. Det gick så bra att prata med honom. Jag visste exakt vad jag skulle säga hela tiden. Alltså HELA tiden, det blev ALDRIG stela tystnader. Jag hade snabba, roliga svar på ALLT han sa och samma sak gällde honom. Han var så snygg. Nej, han var så vacker. Haha jag vet att det låter fult, det är ett sånt fult ord egentligen, vacker *djup tjej* Men. Han, han hade mörkt fint hår förstår ni. Blå, ljusblå ögon. Lite sned näsa. Och när han log fick han skrattrynkor.
Åh, det var så fint. Han var liksom så som man inte tror att folk är på riktigt, han var så otroligt charmig och även när moments liksom LÄTT hade blivit awkward med alla andra i hela världen, tex när vi satt på golvet på klubben och jag ba, "Excuse me, I'm ever so sorry" (ja, jag pratar verkligen så nuförtiden, skäms på mig) "but I... need to go to the lady's room." Och han ba, *leende* *SKRATTRYNKORNA <3* "Oh, you need to take a shit, I get it" Hahaha. Alltså jag sa ju det, låter inte bra alls i skriftlig form. Men det var typ, så oväntat. Och jag gillar oväntade saker.
Sen sa han, "shall I walk you to the loo?" (romantiskt I knooow) och jag sa, "Yes, please DO escort me" och så gjorde han det (vi gick armkrok) och sen stod vi utanför damernas och pratade i minst en halvtimme, kunde inte säga hejdå. Men det var där han ba, "You should know I'm not really a good person" och sånt. Han undrade om jag ville följa med honom hem och JAG SA NEJ. För att jag stod där och tänkte på hur fruktansvärt fin han var och på hur han skulle ÅNGRA sig när jag kom hem till honom, hur han skulle ba, "ehh...oj, jag vill reklamera den här varan" *Sverker Olofsson* så jag ba, "ehh...jag måste göra läxor. " LÄXOR. Jag blir så jävla ledsen på mig själv när jag tänker på det. LÄXOR.
Jag gjorde till och med mina "hjärtslag". Ni vet jag knäppte med fingrarna i båda hans öron? Han blev inte ens rädd för DET. Inte ens DÅ sprang han.
Vet att det inte blir så sammanhängande nu, men jag är full så det är okej. Jag stod där och bara ville röra vid honom, alltså jag har ALDRIG känt så förut att jag bara måste röra vid någon för att han var så snygg, men så vet jag hur jävla sämst jag är på att hångla så när han sa typ "Can I kiss you?" (han FRÅGADE, hur ofta händer det??) så förstörde jag momentet genom att ba, "Ehh, I'm shit at snogging so..." och han ba, "nej men det tror jag inte." och bla bla bla jag ba jooo och han sa, "nej men du måste bara komma ihåg att blöta läpparna först" *demonstrerar* *tvingar mig att slicka mina läppar* "och sen bara kör långsamt." haha så sa han: "ok, this isn't really romantic at all." ihiHI. Han var bara så himla ÅH. Sen när vi väl hånglade så var han så himla bra, FEM AV FEM TOASTERS öhöhöh orka göra referenser till Björn Gustavsson-sketcher, jag menar det ÄR ju ändå 2009 nu. I alla fall.
Till slut så sa han, "Right, you're probably about to burst" och så PETADE han mig i sidan och ba, "does that make you need to go even more?" *evil grin* och jag ba "stoooop iiiit, TIHI" ni vet SOM MAN GÖR och ja vi försökte säga hejdå femhundra gånger men till slut så jag ba, "OK. How about this. You kiss me on the lips and then you just walk away." och haha, eftersom jag var så knäpp och ba POÄNGTERADE att det skulle vara on the lips så sa han: "On the LIPS? I'm not sure I'm ready to go that far." och jag ba, "Oh, right, no of course not, how framfusigt of me. Handshake?" och han sa: "Hmm. MAAAYBE handshake."
"Yeah I know it's asking a lot, will you be able to do that? Or should we just wave?"
haha. Han sa att han kunde snogga mig. (Alla säger SNOG här, PÅ ALLVAR. Första gången jag hörde det ville jag bara skratta. Så fult!?) Så gjorde han det. Och gick iväg. Fast sen kom han tillbaka, sa att han hoppades att Helen skulle ringa honom (han skämtade hela tiden om att han inte kunde uttala mitt namn och kallade mig Helen halva tiden, haha). Kysste mig igen. Och ridå. (hahahhaha, RIDÅ VAR ETT SKÄMT åhh orka förstöra, men ja. Gick iväg gjorde han. Som jag sagt åt honom att göra.)
Och grejen är att han sa att jag skulle berätta en dålig sak om mig. Jag sa att jag har en tendencitet att springa iväg från killar, även de jag faktiskt tycker om. Han sa att han har commitment issues. Så. Han vill nog inte ha någonting more than fleetingly. Och okej, jag HATAR själv tanken att inte vara singel, att behöva vakna upp bredvid någon varje morgon. *obehagsrysning* Inte för att jag dömer de som faktiskt gör det, tvärtom, hatten av, men bara det att jag inte är på den nivån i mitt liv ännu där jag känner behovet av en partner.
Förutom.
Förutom han ikväll. Jag tänker inte ens skriva hans namn för han har säkert, som han skämtade om, gett mig hans mammas nummer och så kommer jag ringa och make a fool out of myself och jaaa. Men ja, han. Jag ser honom och jag vill inte... förstöra. Förstöra genom att bara gå hem med honom en kväll och sen aldrig se honom något mer. Han är för fin för det. Han är som något riktigt riktigt fint smycke man aldrig använder man ändå tar fram varje dag för att titta på för att det är så fint. HAHAHA FULASTE BESKRIVNINGEN, orka sitt fulla OERHÖÖÖRT poetiska själv men ja. Förstår ni mig? Han är så fin och jag vill inte förstöra det genom att göra någonting fult. Och det är det som gör mig så ledsen, eftersom han själv inte är ute efter fina saker. Bara fulhet.

Och därför gick jag direkt till mina tjajor och så kom två bröder upp till oss och den ena började limma på mig och DÄRFÖR så stötte jag tillbaka och DÄRFÖR hånglade jag tillbaka och DÄRFÖR gav jag honom mitt nummer. För att Fina Pojken var för fin för mig. Jag behövde avreagera mig, jag behövde inte-tänka för ett tag.
Jag körde exakt samma grej som jag kört med Fina Pojken, det funkade men det var inte alls samma sak och jag kunde inte sluta tänka på honom och trots att Andy var en väldigt trevlig kille så var han inte Killen och därför ville jag bara sätta mig ner på dansgolvet och gråta ögonen ur mig.
Jag vet inte om jag förklarar det ordentligt. Men när man gillar någon och vet att de antagligen inte är bra för dig eller att du inte ens kommer få dem, någonsin. Och man mår så dåligt. Och man får uppmärksamhet från andra. Ni vet de riktigt låga ögonblicken när man suger åt sig den uppmärksamheten, JUST FÖR ATT det inte är HAN, för att du behöver att han är Någon Annan och det är ditt enda kriterie och där står han ju och uppfyller alla krav på din lista?
Andy ringde mig två gånger (jag svarade inte) och skickade sen ett sms där det står att han hade en väldigt trevlig kväll och vill jag ses igen?, kram Andy
och det är då man kliver in i sitt rum och stirrar ut i mörkret och tänker att hur, HUR kan det gå så fel? När allting var så rätt för bara några timmar sen.

Och åh. Vet ni vad han fina sa? Han sa, "You made my knees buckle."

3 kommentarer:

  1. christina min gummsi. inte se ner på dig själv. du är den vackraste och sötaste personen jag känner. Jag blir så ledsen när jag läser om hur du anser dig själv så ful och äcklig och inte värd fina killars uopmärksamhet. DU ÄR BÄST och var inte rädd att dela med dig din awesomeness med en bra kille. Ni träffas nog igen <3

    SvaraRadera
  2. asså jag döööööööör! <3 typ gåshud! (fjortisord.com)..men så himla fint! och jag vet verkligen vad du menar med reklameringen...man bara vet att snart kommer de "komma på" en(SNUSK!! haha skämta) men alltså liksom upptäcka senare att man inte är så där fin och snygg och rolig som de trodde att man var från början. Men jag säger som han argentinaren: "I wouldn't sit on this beach with you for hours, freezing, if I didn't think you were smarter, funnier and much more beautiful than the other girls here, right?" (tänk att det sägs med sydamerikansk accent...AAAH KÅTSLAG!) och alltså även om han var rätt ointelligent så hade han rätt...Snygga Killen pratade med DIG och hånglade med DIG även fast det säkert fanns flera andra tjejer där..och liksom, jag fattar ångesten..men GIRL (haha, förlåt, har kollat för mycket på top model på senaste) du är värd det bästa! Någon som får dig att känna så som fina killen gjorde, någon som allt bara stämmer med..skrattar på rätt ställen, får dig att skratta, inga akward moments, bra på att hångla (!!!) och som man liksom innnte vill säga hejdå till. och whatever om du inte följde med honom hem?!! om du inte kände att det var rätt så skulle du ju självklart inte göra det heller! Ni kan väl bara ses lite fler gånger när ni är ute och liksom prata och bara LÄRA KÄNNA varandra (svarar på kropp&knopp-frågor i KP) så blir det hur bra som helst! LASSE-GURRA FÖR FAN, jag TVINGAR dig att träffa honom igen! för han lät så jävla bra och du är värd någon som är så där jävla bra! Och liksom, försök att inte tänka på vad som händer sen utan kör på bara!! om det hela skiter sig sen så får det väl göra det..och även om det gör ont så får det vara värt det för då kommer du inte ångra dig sen! YOU ONLY LIVE ONCE FÖR FAN! okej, uppsats.se men jag sitter här hemma och har inte så mycket att göra...skulle egentligen på arbetsintervju men eftersom att min "fejktand" gick av imorse när jag åt knäckebröd och jag inte har lust att se ut som en hillbilly utan dentalplan var jag tvungen att avboka! high five livet? haha, det ser verkligen förjävligt ut. Aja, uppdatera mera om allting...HÖRS SNART BEJBÄ! <3 /niotillfem

    SvaraRadera
  3. asså guuuud kvinna! jag ÄLSKAR när du skriver! allt blir så sjukt levande när du beskriver! känns som om jag stod bakom ett hörn och spionerade på e! haha (jag är en galet övertaggad tjej förövrigt och diggar utropstecken)!!!

    Precis som linnea och sophie sa så är du helt otrolig och du är bara värd det bästa! enligt oss kommer nog ingen att vara tillräckligt bra för dig, men den här killen verkar otroligt bra! och även om han eller nån annan kille inte kommer att leva upp till din awesomness så kommer han uppskatta den. precis som vi gör. du MÅSTE träffa honom igen. för din egen skull! och för min skull! jag måste måste måste få höra en fortsättning!!

    SvaraRadera