10.12.2009

Okej. Nu ska jag sluta vara en satmara och säga nånting fint och positivt om livet! *Mia Törnblom*

När jag gick hem från Covent Garden igår hade jag sällskap av en snäll pojke från Göteborg. Han hade blåa ögon på fler än ett sätt. Jag kände mig ful för det var lite som att jag ledde ett litet barn med mig in i skogen ungefär, han ba sprang glatt ovetandes efter mig. Haha nej jag vet inte heller vad jag pratar om. Men han var snäll och brydde sig och jag var elak och brydde mig inte och man känner sig ju alltid så himla själsligt ful då, gör man inte? Och jag hade högklackat som gjorde ont, jag tog av mig skorna och gick barfota över Waterloo Bridge. Men då sa han,
"Du kan ju inte gå barfota i London heller! Du kommer få skärsår!"
Och då förstår ni. Då plockar han upp mig och BÄR mig, hela vägen hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar