high five livet

fyfan eller. Har precis skrivit klart min uppsats som ska in idag, så nu ska jag väl äntligen gå och lägga mig. Fast jag har ju redan sovit 50 minuter. Utan kudde. Utan täcke. På golvet. (Med en knölig strumpa och en datorsladd under mig också.) Tog så brutalt lång tid att skriva den för att jag är en tönt som tror att jag inte kan engelska längre. HELA tiden jag skrev så hörde jag hur texten lästes i mitt huvud, och det lät värre än JC. fyfan eller vad. Kanske att jag faktiskt har tappat all engelska ändå. Varje gång jag är ute och hör andra språk än engelska så tror jag automatiskt att det är svenska. Men jag slutar inte tro det när jag inte förstår något av vad de säger, utan jag sitter envist och tjuvlyssnar och intalar mig att snart kommer jag förstå det där språket, den svenskan, tar bara ett tag att justera sig från engelskan.
Förstår varken svenska eller engelska längre. Jag tror mitt språköra är sönder.

Nej men det är ju bara tre timmar kvar tills inlämningskontoret öppnar. Gött.
Nej men är så sjukt jävla slutkörd bara

förresten så lydde jag mitt egna, eminenta råd och gick in på ryanair. Var lite impulsiv och go'. Köpte mig en 300-kronorsbiljett hem. Den 14 januari. Haha, ssscoren eller. jag som precis rymt från snön och skiten. MEN blev så himla depp av att komma hit, orkar inte bo här, orkar inte med att inte ha familjen i närheten, jag tror det värsta jag kunde göra var att vara hemma så länge, hinna komma in i de gamla rutinerna, hinna vänja mig. Orkar inte med London just nu i alla fall, fan för alla chavs och cockneys och slags och Noel Fielding kan ju bara slänga sig i nån Camdenvägg eller nåt