om att utnyttja något till abnorma nivåer.

personligen tycker jag att abort är bra och enbart är ett steg framåt, och att på något sätt försöka hindra så att säga utvecklingen genom att hämma riktningen aborter är på väg att ta, är någonting jag ser negativt på. om man får vara cheesy så vill jag säga att jag är "pro-choice". jag avskyr egentligen att behöva uttrycka mig om sådant här, för jag tycker det är så otroligt viktigt att det uttrycks på rätt sätt och jag känner mig inte säker nog för att göra det så bra som det förtjänar att göras.

så, när jag nu har sagt det så lättar trycket på mig en smula. och då kan jag gå vidare i att säga, att jag tycker det är så enormt viktigt att jag inte kan inte prata eller skriva om det. om vi ska hålla på och undvika ämnen bara för att vi inte är experter på de områdena, eller för att vi känner oss osäkra och inte vill trampa på blåmärkta tår, ja, hur ska vi då någonsin kunna skapa debatt eller lära oss mer om sådant som intresserar oss?

så därför vill jag prata lite om en hemsida.
den har startats av ett amerikanskt par som, när de fick reda på att de var med barn, inte visste om de ville behålla barnet. då istället för att tänka över det, prata med varandra, prata med familj och vänner, prata med läkare, prata med psykologer, och komma fram till en lösning som passar dem, så startar de en hemsida.
vad hemsidan heter?
jo. den heter birthornot.com.

låt bara den tanken, det namnet, sjunka in ett tag.
födelse eller ej.
spontant tänkte jag själv att det lät oerhört stereotypiskt amerikanskt, det lät så "i want my 15 minutes of fame!"-igt, så uppmärksamhetssökande, så hjärndött.
och det är ju så motbjudande för att det är så jävla NÄRA. tänk om dina föräldrar hade gjort någonting sådant innan du föddes, hur jävla bra skulle du må dagen då du hittade den hemsidan?
hur kan man göra någonting sådant mot ETT LIV? kanske hade jag tyckt annorlunda om sajten bara låg uppe en vecka eller två, kanske 7-8:e, och att de sedan redan då bestämde sig om de ville ha aborten eller inte. men att den FORTFARANDE är där, att folk FORTFARANDE kan påverka, att de kan bestämma, att VI kan bestämma, att du, att jag kan, det är det absolut vidrigaste med hela grejen. vi är väl alla överens om att det är ett enda stort pr-jippo, att de bara vill ha uppmärksamhet och typ "synas på teve", men alltså, gud, barnet (som de kallar "wiggles", vilket är morbiditet upphöjt till två i och med att det är ett namn som åsyftar rörelse, som i sin tur åsyftar liv), barnet. det är inne på sin 17:e vecka. SJUTTONDE. den är stor som en lök nu. den vinkar med armarna. den har HÄNDER. och nu citerar jag sajten själv, den potentiella mamman: "the baby’s skeleton is hardening and accumulating fat around it. Baby “Wiggles” is also developing unique fingerprints this week."

jag FÖRSTÅR INTE. jag fattar inte hur man kan ha haft en liten levande, växande krabat inom sig i över fyra månader, och ändå fortsätta med någonting sånt här. hur kan man hålla sig på det känslomässiga avståndet? för det krävs att man tar några rejäla steps back för att inte känna sig attached till det lilla livet.
och sedan bara grejen att de lägger upp ultraljudsbilder på barnet. jag kan tänka mig att det är en rätt privat grej, jag personligen skulle inte vilja att helt främmande personer såg bilder på mitt barn innan det ens kommit ur mig. dock kan jag ändå förstå de föräldrar som kanske lägger upp en eller ett par ultraljudsbilder på en privat blogg, fine, det är deras val och jag har inga problem med det. däremot anser jag att just det här paret i synnerhet enbart lägger dessa bilder på internet för att de fiskar läsare. de vill ha så mycket mediauppmärksamhet som möjligt, de mjölkar verkligen allt som går ur den här stackars bebben.

och sist, det värsta, det jobbigaste, det allra mest motbjudande: det finns ju folk som faktiskt röstar.
jag anser att vi borde ignorera dessa människor, eftersom att allt de strävar att uppnå med den här sk. "kontoversiella" exposeringen (och rent ut sagt UTNYTTJANDET av en annan människa), är, och jag har sagt det många gånger men jag upprepar det mer än gärna, uppmärksamhet, uppmärksamhet, uppmärksamhet. om bara tillräckligt många hade struntat i dem från början, så hade de kanske släppt bloggen och sett på den här eventuella barnafödseln som normala potentiella föräldrar gör.
men istället så röstar folk. de kommenterar. de följer. (och, okej, visst, liiite hypokritiskt av mig att säga det i en mening, och länka till deras sida i en annan, jag vet. men skriver jag om det utan att länka så lär ju de av er som är intresserade nog googla er fram till det ändå, man måste ju känna en fiende för att kunna döma (och, följaktligen, förinta) den. så därför länkar jag. enklast så.)

och ja, jag förundras verkligen över dessa människor, detta par. jag gör alltid mitt bästa för att förstå människor, hur annorlunda de än är, hur mycket de än avviker från min egna moral och etik och tro. och detta par, de är ju ändå i slutänden bara två mediakåta, sorgliga individer. sådana finns det ju numera gott om i vårt samhälle.
det som däremot på allvar oroar mig, det är deras läsare.
det är de människorna som kommenterar vecka efter vecka, det är folket som uppmuntrar, det är den massan som röstar. herregud vad rädd jag är för dem som RÖSTAR.
hur KAN man? HUR kan man markera ett av valen och sedan klicka på vote?
INSER man inte att det är PÅ RIKTIGT? FÖRSTÅR man inte att nu, nu bestämmer jag om ett liv ska få finnas eller inte?
bara som människa i allmänhet, hur GÖR man ens det valet?

för visst, man kan argumentera att "klart jag ska klicka i 'give birth', det har gått för långt nu, barnet är för välutvecklat, det skulle vara mord att göra abort" (eller ja, vilken annan anledning man nu väljer), och man kan även säga att "självklart väljer jag 'have abortion', dessa människor förtjänar inte att ha ett barn" MEN. faktum kvarstår att vi, som närmast kan ses som detta spektakels åskådare, är just det. vi är utomstående. vi har inte full insikt i deras liv, vi vet inte tillräckligt om deras förflutna eller deras mentala hälsa eller deras emotionella liv för att kunna avgöra. vi har inte RÄTTEN att göra det beslutet. och trots att paret nu GER oss valet att kunna bestämma, så ska vi inte ta det. det är deras pateticism, deras mentala ohälsa, som gör att de tillverkar den här sidan. vi får inte ge vika, vi får inte ge dem rätt. och det gör vi om vi röstar, vi håller med dem. vi ger dem en varm jävla klapp på ryggen om vi röstar. och det tänker jag aldrig i hela jävla livet ge mig in på. jag skulle AVSKY mig själv som person om jag gjorde någonting så omänskligt, så oempatiskt, så overkligt som att rösta om någon får leva eller inte.

jag vill inte klappa dem på ryggen. jag vill inte skaka deras hand. jag vill sätta naglarna i deras ögonglober och spotta i deras ansikten.

där. där har ni. en omänsklig och okänslig reaktion till någonting som inte kunde komma längre ifrån känslor och mänsklighet.