om konsten att öva.

varje gång jag blir jättestressad och mår dåligt så har jag en liten meltdown och MÅSTE rita. det hänger säkert psykologiskt ihop med att vi, när jag gick på ib i gymnasiet, alltid använde vår art class som ett svart hål av eskapism i den galax av akademisk elitism vår vardag utgjorde. och över åren så har det bara blivit så att det är mitt självklara go-to när jag är stressad.
så i torsdags tog jag en paus i efterforskningarna (till en artikel som var make or break för om jag skulle få ett asbra jobb eller inte) och ritade.

jag är fortfarande inte "bra" på det - och när jag säger det så menar jag att jag inte har lärt mig tekniken bakom skillat tecknande. i kombo med att jag inte har en naturlig fallenhet för det, och alltså ba gör det för att det är = kul, så blir alltid det jag ritar bara ganska MEH.

men inte fan vill jag att det är så 4ever. så jag övar.

och då när jag inte kunde sova för att kreativiteten surrade i skallen och red bullen susade i blodet och jag hade en attraktiv framtid inom journalistiken inom räckhåll (bara jag gjorde bra ifrån mig) så övade jag. det var vad min art teacher åsa alltid sa. NI MÅSTE RITA HELA HELA TIDEN. vad ni än gör. sluta aldrig.
och när jag övar så gör jag så här:

1. kollar på andras teckningar

för en som inte har någon prominent ritar"stil" så är det alltid så himla givande att kolla på andra människors konst och försöka se vad som är unikt eller vad man själv gillar med den. om man uppskattar något så är det himla bra om man kan försöka lära sig själv att få de egenskaperna genom att ba observera dem hos andra. och det är inte så enkelt att förstå unika egenskaper i teckningar om man inte tvingar sig själv att lära sig dem genom att kopiera.

2. kollar på andras foton

det är väl ungefär samma princip här, fast man måste omvandla fotografiska egenskaper till en teckning. det är också bra övning, att försöka se hur ett foto kan bli på ritpapper. (iofs hade jag ganska lätt för mig när jag valde en bild som redan körts i ps och var i svartvit. som halvt färdig sketch typ.)

3. öva på att rita det man tycker är svårast.
det absolut svåraste jag visste att rita från när jag var typ 5 till jag blev 17 var HÄNDER. vet inte hur många teckningar som ligger i nån låda på en vind i stockholmsförorten jag växte upp i med varierande figurer som alla står rakt mot "tecknaren" med händerna bakom ryggen. 100 fall utav 100 tippar jag. och jag fortsatte undvika att rita de jävla händerna, tills nån gång på gymnasiet på väg till skolan och jag började rita av någon hens händer på tunnelbanan. plötsligt fullkomligt flodades mina skissböcker av arméer av händer. de var fula från början men jag gav inte upp. ritade hundratals händer. tills en dag då jag ritade av pete doherty (var helt frälst av honom en period) och jag fick till hans händer helt PERFEKT. och nu kan jag rita alldeles okej händer. så nu är det värsta nån kan tvinga mig att rita istället: byggnader.

jag googlade bara "los angeles cityscape" och så ritade jag av en bild (denna). eftersom jag är nybörjare på byggnader så tog jag den enkla utvägen och försökte bara förstå konturerna och hur de samspelar osv. blev inte så bra. men jag gjorde det. och så småningom, om jag bara fortsätter rita av byggnader och börjar förstå hur man ritar dem så kommer jag kunna åstadkomma helt okej skisser av hus. bara jag lägger ner tid och energi på det.

blev så klart jävligt sur när jag inte kunde rita rätt lutning på vattenmelonen till vänster. ser ut som att det ligger ett tjockt pubeshår på melontippen liksom. men då ritade jag bara en ny melonskiva på nästa sida. och på en gång ser man ju några tekniska skillnader och det märks att den högra melonen är mer genomtänkt ritad än den vänstra. älskar ju att ha sånt i mitt block så att jag verkligen ser att jag förbättras.

summan av kardemumman är liksom att jag inte alls är sk "bra" på att rita. men jag gillar det, och det får mig att må bra. och man kan alltid bli bättre. det är så himla roligt att se framsteg hos sig själv och konst överlag är en så tacksam outlet att öva detta på. när det kommer till att rita så är det allra vanligaste misstaget man gör i början att rita något så som man tänker sig det i hjärnan. alltså, typ som när man som liten ritade en cirkel med fyra streck så var det en människa. för att det var så man tänkte på det då i lillhjärnan. på samma sätt har man mentala bilder av hur allting ser ut, men de bilderna blir liksom inte bra på papper. det är något som blir lost in translation mellan hjärna och penna. så man måste lära sig att stryka över mentala bilden och bara riktigt SE på föremålet man vill rita av. då först blir det bra.

okej nu har jag svamlat jättemycket, förlåt osv. nu ska jag göra mig iordning för å jobba, men blöö, hoppas att det kan ha varit pyttelite hjälpsamt åtminstone och inte bara super obvious stuff. fred ut.