5.05.2015

november-decemberläsning.

NÄ nu har jag gjort det igen, låtit ett inlägg mögla bort i utkast-mappen 4 way 2 long. Så nu dammar jag av böckerna jag läste i vintermörkret för ett halvår sedan och så för jag in dem i vårljuset för inspektion - och efter det kan vi väl vara överens om att vi lämnar 2014 på hyllan ett långt himla tag sen? jävla skitår… I alla fall. Böcker vare ja.

Kärlek vänskap hat av Alice Munro.

Läste bara en grej på hela november, men det var den här novellsamlingen och den golvade mig totalt! Jag sattes i en sån himla skön sinnesstämning av Munros verk, hela min vardag genomsyrades liksom av hennes särskilda ton. Älskar författare som lyckas nästla sig in i ens liv såpass djupt. I VARJE FALL. Munro är typ kanske DEN främsta novellförfattaren i vår samtid. och: det märks. på ett himla himla bra sätt. Min förutfattade mening om noveller innan jag läste den här samlingen: de är fadda, platta, tråkiga. Noveller = romaner som aldrig blev färdigskrivna enligt min fantastiska slutledningsförmåga. MEN TJI FICK JAG FÖR DET VAR JU HELT GALET FEL. Noveller är någonting helt skiljt från romaner (alltså?? chrissy så klart de är. hehe, men nepp det hade jag visst inte riktigt reflekterat över förrän nu så varsego' ta del av min ögonöppnare). Varje novell i Kärlek vänskap hat är ett mästerverk. Det är outspädd saft, det är whiskey utan ginger ale, det är grå dimma över tjock mörk skog. Bråddjupa träsk och skikt på skikt på skikt. Nästan ogenomträngligt. Fantastiskt.

ur novellen Tröst från Kärlek vänskap hat


Svart flicka vit flicka av Joyce Carol Oates.

Genna, en vit medelklasskvinna, har lite dåligt samvete över att Minette, hennes svarta rumskamrat, dog innebränd för 15 år sedan. Det är inte Gennas fel egentligen, men hon axlar skulden och för att få rent samvete skriver hon berättelsen om hennes och Minettes korta tid tillsammans. Det är ett porträtt som ger en bitter bismak. Genna har sjukt mycket white guilt och blir därför stormförtjust av att höra att hon ska få en fattig svart rumskamrat (alltså…) när hon börjar college. Genna förväntar sig av Minette att hon ska älska henne enbart för att hon storslaget visar att hon minsann tycker att de båda är lika värda. Genna anser att Minette ska vara tacksam över hennes storslagenhet (som alltså egentligen är typ bare minimal effort) och därför ge henne vänskap i gengäld. Karaktären Genna liksom hävdar sin öppensinnlighet gång på gång, jag vet inte, som om hon vill hyllas för den. Föga förvånande är Minette inte intresserad av att slå upp en vänskap med henne. Minette vill inte ha någons välgörenhet. Genna ba: "men gu varför e hon så sur?? be my best friend already!!!" = beter sig exakt så privilegierad som hon är, men inser inte hur hon dagligen nyttjar sitt eget privilegium. Classic privilegierade att inte reflektera över det liksom.

Och det här är ju ett så sjukt viktigt ämne! Men sen får det inget definierat avslut. Istället skiftar fokuset till… Gennas nutida arbete. Som handlar om typ hennes far och hans tråkiga livsöde?? Vet inte riktigt, zoned out a bit there. Tyckte det var problematiskt redan innan jag plockade upp boken, att en vit författare skulle skildra ett ämne där hon verkligen inte har tolkningsföreträde. och så går det runt i cirkel för nu kommer ju jag, en till Vit Kvinna Av Medelklass™ och vrålar ut mina åsikter om den här boken om rasism…  Men ja, trots de många bristerna så gillade jag boken på något hörn. Kanske för att den är så otymplig. Den liksom ligger emot huden och skaver. Hade gärna diskuterat denna alltså.

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm.

Åh vad jag gillade detta Fagerholmska mästerverk. Bokfokus ligger på två unga tjejers vänskap, men texten fungerar också som en sorts antropologisk redogörelse rörande ett antal skakande händelser som tar plats djupt inne i Trakten. Trakten är bokens stora skådescen och här händer allt. Mysterier och obehagligheter vävs frenetiskt samman till ett fantastiskt lapptäcke av bokjaget - men trasas lika fort isär igen. En verklighet kan ersätta en annan, allt är sant, inget är sant, sanning finns kanske inte.

Vi läste Den amerikanska flickan tillsammans i gråa december i bokklubben, och jag tänker att det var bra för den här är en himla bra bok att diskutera ikring. Det finns många olika trådar av händelser att dra i olika hårt och knyckla ihop eller veckla ut i samtal. Och alltså. Kan man skriva så här? Va? GÅR det? Superkuslig stämning verket igenom! JAG ÄLSKAR KUSLIGHETEN! Språket. Åh. Gav'ren en femma på boktipset :')

ur Den amerikanska flickan

Little Bee av Chris Cleave.

Handlar om Little Bee och hennes flykt från Nigeria. Hon kommer till England och sitter på flyktingförläggning i ett par år. När Little Bee väl kommer ut söker hon upp ett engelskt par som hon träffat kort på en strand i Nigeria flera år tidigare. Lite väl mycket utrymme ges kanske till den engelska kvinnans petitesser (otrohet och arbete, typ rätt tråkigt…) men när det handlar om Little Bee sitter jag naglad. Ändå samma problem här som med Svart flicka vit flicka: författaren är vit och uppvuxen i England, men ändå är det han som kliver in och trär på sig Little Bees röst. Fakta rabblas upp som glosor och visas upp som troféer. Visserligen vill Chris Cleave ivrigt dela med sig av det han lärt sig, men bara om han i utbyte får beröm av dig. Kan man släppa den känslan och typ hela vetskapen om att Chris Cleave är en vit man av medelklass som skriver som svart fattig kvinna så är boken faktiskt helt okej. Berättelsen är sorglig och gripande och berikas av stundtals fantastiskt vacker prosa.

Och alltså: tycker det är en sån enastående jäkla ÄRA när ni rekommenderar mig böcker. Ni har liksom läst någonting och älskat det - och så vill ni föra det vidare till mig av alla himla personer! Då känner jag mig utvald, som om jag fått vårda någonting skört. Älskar att få ta del av sådant. Little Bee var just en sån bok! Izzy heter personen som tipsade mig, så tack tack :') Keep 'em comin'!

Tidigare bokmånader:
Oktoberläsning.
Septemberläsning.
Augustiläsning.
Juliläsning.

6 kommentarer:

  1. Älskade också Den amerikanska flickan. Läste den när den kom ut för massvis av år sedan, när jag bara var en slyngel, hehe, men den bor fortfarande kvar i mig och jag tänker på den ofta. Det är någonting med den där suggestiva världen som en sugs in i.

    Blev sugen på att läsa den där Munro nu, kanske får bli nästa pocketköp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. fan va fint! började läsa glitterscenen nu bara becuz åf din kommentar! har inte kommit så långt än men den verkar lovande.

      jaa gör det! tror verkligen du kommer gilla'ren, särskilt som du gillar monika fagerholm! lite samma eerie-stämning tänker jag

      Radera
    2. Gillade dock inte Glitterscenen riktigt??? :O :O :O Ska bli ql att veta vad du tycker om den sedan, om du gör ett till sådant här recensionsinlägg!!!

      Radera
  2. Har en alldeles för lång boklista redan som det är men sparar i vanlig ordning dina tips att ta fram när den egna inspirationen tryter :) Tack!

    SvaraRadera
  3. Så himla fint med boktips! Jag läser just nu "Att föda ett barn" av Kristina Sandberg. Ska snart krypa upp i min blommiga soffa och läsa några rader tänker jag. :)

    SvaraRadera