9.24.2015

kompismiddag en måndag i råcksta

En vardagskväll för inte så länge sedan ringde Johanna mig precis när jag klev av tunnelbanan i Slussen. "Hallå", sa hon. "Vill du äta middag hos mig ikväll?" "JA-A TACK!" svarade jag ivrigt medan jag febrilt försökte stoppa spotify + ta av mig hörlurarna + navigera ur vägen för folk som ville förbi mig på perrongen... Jag är inte superbra på multisysslor så jag åkte förvirrat uppför en trullrappa utan att vara på väg dit trappan ledde. Fick göra en uppenbar turn of shame på krönet och åka direkt ner igen. :))

Men till slut hittade jag Johanna, pjuh, och vi åkte tillsammans mot Råcksta. Vi bodde i Hässelby hela vår uppväxt och det är alltid med trubbiga, spretiga känslor inför att återse det som jag rör mig mot Västerort. Som tur är är det alltid så inihelvete kul att umgås med Johanni! Har kanske aldrig skrattat så här mycket under ett alldeles vanligt soppkok?? Vi återupplevde ca alla pinsamma knasiga konstiga fantastiska grejer vi upplevt tillsammans. obs det är mkt obs.


för vi har ju faktiskt samlat minnen tesammens since -96!

Jag var inte så bra på att hjälpa till med matlagningen, men jag var superbra på att dricka rödvin och prata igenom favvoämnet *Snoppar Vi Minns* :--))

Ta-da! Hemgjord potatis & purjolökssoppa + soltorkad-tomat-bröd hon bakat själv. Johanna är himla bra på cirka alla sätt som finns och ett av dem är att all mat hon gör blir megasmarrig. Tack för maten den var god!

Till efterrättis kokade Johanna te åt mä och bjöd på svajngoda praliner hon köpt i Köööbenhavnn!! De smakade exakt som morotskaka ahmagah. Vi sippa' + knapra' medans vi läste bloggar + hängde i photo booth precis som vi alltid gjort


tex år 2010 i ldn med spexiga accessoarer och sugrör i alkoläsk

Det började spåra. som d alltid gör :DD

När vi var små brukade vi göra gulliga saker som tex låtsas att vi var i en skräckfilm! har hur många videon på det som helst från vår tonårstid hehe

yeah, still got it

Jehepp nu vart det lite virrigt kanske med foton ifrån olika ~*tidsåldrar*~ men så får'e VA' för jag gillar'om! Under vårt september 2015-häng hade i alla fall plötsligt fem timmar (!) gått och det blev läggdags för Johanni och resa-hem-dags för mig. Förstå att hon varit i mitt liv i 19 år?? Sjukt. Och fint. Sjukt fint.

När jag kom hem gick jag och la mig utan de vanliga ångestdimmorna runt min skalle. Jag brukar ligga och gruva mig ett par timmar men denna gång somnade jag nästan med ens, lugn, lycklig och med stillhet. Japp och med korvfingrar. Korvfingrarna var också där.

3 kommentarer:

  1. fina ni <3
    //Sophie

    SvaraRadera
  2. SNOPPAR VI MINNS!! alltså, underbart samtalsämne <3 hade velat vara en fluga på väggen så att säga!

    SvaraRadera