välkommen till en ängsligs kontor

ja hej hallå tjena

här sitter jag och läser bloggar jobbar!

dvs på mitt kontor. dvs på mitt rum

när jag säger att jag jobbar hemifrån reagerar många ungefär så här: "oj vad nice att du kan det! jag skulle aldrig kunna koncentrera mig / ha den disciplinen"

och jag bara: :---)?

jag förstår ju att folk har den upplevelsen! men jag kan till 0% relatera? ÄLSKAR att vara hemma. blir så trött av att sitta på café eller bibliotek. vet ju att ingen tittar på mä, bryr sig om hur jag ser ut osv. MEN jag tänker ändå att exakt alla droppar exakt allt de gör :))) och bara :)) SYNAR mig i KANTERNA.

då kan jag inte fokusera på jobbet. då blir jag nervös. då tänker jag på hur jag sitter, vilken min jag gör, vad andra människor runt omkring mig gör.

hemma kan jag säcka ihop. lägga mig i en kringla på sängen.

ha sur-min utan att vara ÄNGSLIG att någon ska se mig och HA EN ÅSIKT om hur jag ser ut.

ja för jag tänker på det 100% av tiden när jag sitter ute. det går inte att slappna av

det går inte att släppa

min comfort zone har samma mått och rymd som vår lägenhet

rör mig helst inte utanför den

om jag inte absolut måste

ja så kan man äta mat som en lurk, man kan trycka mackan upp i gommen knappt tugga snabbt svälja och så repetera

och så kan man jobba samtidigt och det är ingenting med det

och disk kan fylla skrivbordet

sen kan man ha fruktstund och va hÄrLiGt aVsLapPnaD!!

och man kan ta hur många läspauser som helst.

jag trivs så bra. tack livet för att jag föddes in i en tid när det här jobbet är möjligt


annars?

träffar folk planerar sommaren. skjuter upp sömn

den tar jag sen

& jag känner mig spretig lycklig UPPEIVARV.

det blir röda streck under det när jag skriver det så, UPPEIVARV men det är så det känns, inte uppe i varv utan sammansatt. i versaler. ja

livet känns i versaler