high five livet

Gillar att Madhia ba, "ahaaa, ska du hem till Sverige imorgon? Men då måste vi ju ut ikväll!"
Hahah. Inte liksom, "ja men då ska du så klart packa och städa och boka busstransfer och kolla efter passet" utan "då ska vi ut och supa!"
LOVES IT.
Vi promenerade till Soho och efter att vi småsprungit ifrån mörka blickar i mörka gränder, tvärs över den mest trafikerade korsningen i London, och rakt genom red light district med dess neonljus och färgglada plastremsor i dörröppningarna, så kom vi till slut till en länga pubar och barer som såg ok ut. Vi gick in på en som visade sig vara skit, det låg klibbiga broschyrer på de klistriga borden och det tog lång tid att få vår dricka för tjejen i baren var upptagen med att flirta med ett rätt skabbigt exemplar av den manliga rasen.
Vi drog därifrån rätt snabbt. Madhia ville att vi skulle till Kingston och supa oss fulla på gratisvin på puben där hon jobbar, jag ba JA TACK!!
Men managern svarade inte när vi ringde, så gick lite tid och så var det för sent. Så vi promenerade lite mer och läskiga turkiska män förföljde oss och ville erbjuda oss både det ena och det andra, men vi sprang. Vi kom till en spansk restaurang, och vi satte oss andfådda och beställde in vatten och nachos med champinjoner. Jag betalade 3.50 för den måltiden och det var en sjukt fin restaurang. Fett värt.
Och ja sen promenerade vi runt i området bara och jag blev så fruktansvärt vemodig. Jag ville inte åka hem, ville inte lämna det här. Saknar så klart alla men friheten. Friheten här. Det är så fult att försöka sätta i ord men allt det man får göra här. Allt man vågar. Den känslan att man FÅR. Det vill jag inte åka ifrån.
Madhia ba, "jag vill inte att du åker... I hope some terrorists put a bomb on that plane so you can't go!" Haha, eh, åh, gulligt att du kommer sakna mig?