louise & emily & landet & dimman.

Den senaste veckan har jag varit dimmig men glad för jag har klarat av en grej jag inte klarat på jag vet inte hur länge: planer har smitts (inget nytt) och jag har UTFÖRT samtliga (den delen är ny)! Häll yä!

I torsdags till exempel åkte jag till Kungsholmen där jag stämt träff med t.ex. Emily

+ snorcoola Louise!

Vi satt på Newts uteservering och smuttade smutties! Det var ett tag sedan vi sågs så med ivriga röster och yviga gester uppdaterade vi varandra om det senaste, sedan kom vi över till viktigare saker som tex vilken som är ens favoritkaraktär i 30 rock. (Louises är Kenneth, min är Jenna och Emilys är sjukt oklara Dennis? haha förstår ingenting men älskar henne ändå) Mkt bra häng.

Taco var också där. och ALLTSÅ jag dör lite så fin liten jycke.

Kvällningen kom och det blev dags för Emily att åka och välja kläder hon skulle få som tack för väl utfört jobb! Louise och jag meanwhile skulle hem och kolla varsin serie, hehe. Ändå tre mycket bra prion!

På tuben hem blev jag plötsligt åksjuk?? Vem blir ens det. Alldeles kallsvettig och illamående i min polotröja klev jag av i Liljeholmen och började irra runt inne i vår nya närbutik. Hittade min bästa ginger beer + dumplings från Beijing 8! Mina vegetariska var rosa hehe himla bra med andra ord. MVG+

Det blev fredag! Jag vaknade deppig för 0 anledning. kände mig exakt som vädret utanför

Så jag for ut till landet! För att vara en mkt casual lumberjack osv

**came here to fart**

Farfar och jag läste manualer och försökte begripa hur vi skulle laga vår friggebod. Förra hösten föll ett gäng träd ner på den och krossade en del av taket. Nu försöker vi dels rädda boden, och dels få undan all träbråte som vi nu har på halsen, helst innan ännu en vinter tänker vi.

Min farbror jobbade ända in i skymningen med att hugga klippa dela elda upp de fallna träden

och jag låg mest i soffan och försökte läsa bort ångesten :))

Det fungerade nästan! Hade på mig denna min mest Florence + the Machine:iga klänning och snurrade runt i skogen och kände mig harmonisk och *nära till naturen* och allt sånt

Höstkvällen kom, skuggorna djupnade och vi åt en provisorisk fredagsmiddag på rostade mackor med quornfiléer. Jag delade rum med farfar och somnade med hans (gulliga) sömnsvordomar bredvid mig och myggen i min hud och stjärnorna alldeles inpå oss.

Ändå kom lördagen och jag vaknade med samma ångest som dimma i bröstet.

japp kolla bara på denna *angsty teen*

Ja ja. Vi tog en kaffefrukost och efteråt städade vi hela huset och så for vi hem. Lite smådeppig vistelse men jag hade nog mått sämre om jag möglat in i min depression hemma istället. Såattee :))

I söndags såg jag med min moster och mina två äldsta kusiner Min kamp på Stadsteaterns lilla scen. Obs Min kamp av Karl Ove Knausgård ej Hitler obs har sagt detta till alla varje gång jag nämner titeln mvh ängslig. Den var helt okej bra men jag tycker det är så himla svårt att förhålla sig till författare/konstnärer/artister whatever som är så uttalat antifeministiska som Knausgård, vart ska en ens börja dra gränsen för vad en tolererar och vad som går för långt och hur mycket får en egentligen läsa in av författarens offentliga åsikter i dens publicerade verk. Svårt svårt.

För svårt kanske. Så jag lägger mig här på lillstenen istället tänkte jag. Ska vänta tills utomjordingarna kommer och hämtar mig om det går bra. Helgsrapport över klart slut.