jag om dagarna

Jag har mitt första skrivbord sedan 2010 och det känns som att ha en ny bästis för jag är vid det ungefär 80% av min vakna tid. Det händer jättemycket inuti min dator,

men nästan ingenting alls runtomkring mig. För om det gör det märker jag inte för jag är helt avskärmad. En dag går och den enda markeringen jag har för att det verkligen sker är mörket som tar rummet i besittning varje gång slutet kommer. Mörkret, och den piggt blinkande markören i textdokumentet. Båda rör sig stadigt ut i rymden mot sitt mål. Jag rör mig i kapp med dem.
Borrar mig djupare in mot målet.