Haha vad hände ens med den här inläggssviten?? #kämpachrissy
Ja ja i varje fall!! I år fick jag den eminenta födelsedagspresenten:
en biljett till England. Tack familjen! Jag fördelade ekonomin mkt effektivt och hade alltså råd att besöka fem städer på tio dagar & ha the faddafakkin time of my life.
Här är stad 1,
här är stad 2,
här är stad 3 och nu är vi framme vid nr 4 av 5 totala! Hurra. Så! Sent den 24:e januari kom jag fram till älskade
Jennifer i Nottingham. SOM jag saknat henne. Vi hade inte setts på 8 månader. Fatta pepp vi var på att återförenas!! Hon tryckte en Stella i min famn och sa: "Välkommen hem." Fifan va fin hon är.
Andra dagen / första morgonen vaknade jag i Jempas & Nats extrarum (!! så lyxigt). I England är vintrarna visserligen mildare, men detta verkar bara gälla
utomhus. Inne är en helt annan story. Alla hus är så kalla för värme kostar typ en triljon per användarsekund. Tur då att jag hade köpt de fulaste men varmaste tofflorna i världshistorien på Prajman i Leeds några dar tidigare! Bodde i dem för resten av min UK-vistelse. (för övrigt har min pappa övertagit dem nu. han brukar lägga upp dem på soffbordet bredvid popcornskålen, vicka på de små ansiktena och säga att hundarna också är hungriga så kan de få smaka lite popcorn tack?)
I Nottingham (aka Jake Buggstaden aka Shane Meadowsland) drog jag ner på takten lite och det var verkligen SÅ välbehövligt. Den här andra dagen gick vi bara utomhus en enda gång, för att köpa tex en gul lök och körsbärsyogurt och hummus och annat livsviktigt.
Sen lagade Nat soppa åt mig och Jennifer som vi alla tre smaskade i oss framför otaliga avsnitt av Would I Lie to You med den här idylliska vyn utanför fönstret.
Jennifer sa: "Vad tycker du om Louis Theroux?" och jag sa att jag nog aldrig sett något av honom. "Det ändrar vi på NU!" sa Nat eftertryckligt, och så valde han ut sin bästa Theroux-dokumentär medan Jennifer fixade drinkar till oss. När de vara klara kröp vi ihop under täcket i soffan alla tre och så såg vi så många dokumentärer vi absolut orkade i ett kör. Finfint vare.
Den 26:e januari var min tredje dag i Nottingham samt min sista dag som 24-åring buhu rest in peace min ungdom. Vi packade våra kappsäckar och knallade genom staden från Sneinton till busstationen för...
...där stod en National Express-buss och väntade på oss. Vi skulle åka till fakkin SHEFFIELD och dansa in min 25-årsdag!! Jag whipped my hair back & forth och var rimligtvis superpepp. Men eftersom jag byggt upp denna *inläggsserie* efter städerna jag besökte så får jag visa våra ~*Sheffield shenanigans*~ i nästa inlägg hehe jättedålig cliffhanger aja u can leave or live with it ¯\_(ツ)_/¯
Så vi hoppar direkt till den 27:e januari alltså. Min tjugofemårsdag! Började den med att sitta under Jennifers täcke och se på Gilmore Girls och dricka te bryggt åt mig av en äkta britt (♡). Sen släntrade vi lagom bakis-segt in i stadskärnan. På väg dit pekade Nat & Jen ut alla bra sevärdheter tex gränden där
Slumville Sunrise spelades in, samt här ovan: Nats arbetsplats. KOLLA GULLIGA'ROM E RA. Sen landade vi på Annie's! Jempa tog en körsbärsöl som fick 10/10 hipsterpoäng men bara 5/10 smakpoäng. Fin men intetsägande, recenserade hon.
Men vi var inte där för körsbärsöl heller! Vi var där för DETTA ☝.
Annie's Burger Shack är en så jäkla fin burger joint där exakt alla grejer på menyn går att få vegansk (eller vegetarisk eller köttsk om man vill då), och alla smakkombinationer är helt jäkla magiska. Jag tog en extra stark vegan sloppy joe med curly fries och ALLTSÅÅÅ ✌ Kan mycket väl vara den godaste saken jag ätit på min födelsedag. Scratch that kan mycket väl vara den godaste saken jag ätit I MITT LIV. Seriöst, åk dit. Åk dit nu.
Hade verkligen en så fix idé om att jag MÅSTE fylla 25 i England och absolut inte i Sverige, och att få firas av hela Jennifers och Nats kompiskrets = typ roligaste snällaste mest fantastiska ever. Jag var riktigt skönt mysbakis, jag fick lära känna nya personer och jag fick vara med två av mina bästa. OCH jag fick dricka Appletiser! hehe mkt mkt bra alltså 10/10 rekommenderas
Under Annie's restaurangdel finns en slags taverna som också tillhör restaurangen & där hängde vi resten av kvälla, med whiskey ginger ale i halsen cards against humanity i knät och intorkad senapssträng på strumbyxebenet
Vi spelade Mario Kart tills det stängde och Jempa vann över alla. That's my gal right there ✰
Tidigt den 28:e januari var det dags för mig att säga hejdå fina Sneinton. Regnet smattrade mot rutorna medan jag lagade frukost i Jen & Nats kök. Jag klev ut i världen och föll tex för detta café vars namn huserade mellan citationstecken, som om det existerade men bara på ett ironiskt sätt
Solen strålade plötsligt fram för det är så januarivädret är i england, vårigt & milt & ombytligt
Älskade livet så mkt att jag blev tårögd?? okej.... seems fake but okay........
Eftersom jag bara hade en ynka timme kvar i staden tog jag in allt med ungefär 2000% skärpa, så som en gör när en vet att det kanske är sista gången en ser på något. Man har liksom avskedsfilter i ögonen. Älskade ca allt jag såg, till exempel en byggnad som varit en vinylaffär en gång men som nu hade sladdriga tidningspapper över fönstren. och så detta träd som lutade sig mot en husfasad på det gulligaste mest förälskade sättet något någonsin har lutat sig mot något annat
KOLLA HUR ENGELSKT jag klarar inte AV det här måste LÄGGA MIG NER å djupandas NU!!!!
Så var jag framme vid Nottinghams tågstation. Jag gick sakta sakta runt inne i tågkafékedjan Pumpkin, tänkte på alla resor jag och mitt ex varit på och alla gånger jag köpt en Crunchie till honom på ett exakt likadant Pumpkincafé någon annanstans och alla gånger han kommit med Walkerschips därifrån som vi delat på under någon av våra resor och fick en liten sorgklump i halsen. Jag köpte mig den absolut sockrigaste gingerbreadlatte som någonsin runnit ner i min strupe och en ostig scones och satte mig på mitt sista Englandståg på jag vet inte hur länge.
Jag var helt utsjasad av allt resande men ändå ganska lycklig för jag skulle tillbaka till staden i mitt liv. haha trodde du jag menade sthlm eller???? syftade obv på ldn lol #teamhatastockholm #backalondon
Den här vyn rullade utanför fönstret i tre timmar och jag kunde. bara. inte. se mig mätt. Det här jäkla landet alltså. Jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna få nog för jag kommer aldrig i hela mitt liv hinna få tillräckligt.
gråter typ så mkt på det här inlägget!! blir så glad över att du är glad för det MÄRKS verkligen att du är det när du skriver om england och längtar så tills vi ses om två månadeeEEeeEEEr
SvaraRaderaASSÅ DIN GULLEPAPPA??? trust no man & louis theroux <3
SvaraRaderaAlltså du anar inte som jag längtat efter detta inlägget! Men kan du fatta att det är nio månader sen nu?!?! ��
SvaraRaderaJag blir så glad av att läsa om hur spralligt glad England gör dig. Jag känner så väl igen mig i det. Åh, jag hoppas vi ses snart igen. Har sådana Chrissy-cravings ska du veta!
asså du skriver så himla fint! <3
SvaraRaderaok ok ok!! bild nr sex, uppifrån sett (bilderna som är precis bredvid varandra räknas som en bild), exakt HUR har du redigerat den? Är det VSCO? vilket filter? finaste jag sett. typ någonsin. vill också till england, typ exakt i denna sekund!
SvaraRaderadu är så himla bäst.
JA! vsco. förlåt för segt svar dock hehe :')) det är F2-filtret på styrka 8 med värmen dragen upp 1 snäpp och ljuset 2! puss lisa det är DU som är bäst bara så att du vet <3
RaderaBlir så glad för din 2016 plan för vill alltid se dig såhär lycklig!!!!
SvaraRaderaHaha din pappa!! Fantastiskt. Får extrema Englands-cravings när jag läser detta.
SvaraRaderaLängtar redan till bday-inlägget!!!!!
SvaraRaderafinis!!! när du kommenterar alltså, blir helt sprallig av glädje <3
RaderaMen åh, så fint! Jag har aldrig varit i Nottingham, MÅSTE dit någongång!
SvaraRaderadet är så så så fint! åk och ta en fika med min jempa vetja! <3
Radera