coffice & nanowrimo

Long time no C... hrissy *kör på en klassisk opener för att ni ska älska mig* Sen vi hördes sist har jag tex stått och tryckt fett länge utanför Coffice som ett litet weirdo... upplevde det exakt så här ☟

:))))))

Efter ett litet tag kom i alla fall Alex & suddade bort min weird loner-stämpel. Pjuh! Behövde inte ens ringa henne a thousand times. Vi beställde in kaffe med påtår och så fäste vi skinkorna vid de mysigaste Coffice-fåtöljerna, för det var dags att inkassera 1 stycke SKRIVARDEJT!

Jag hade (självklart...) varit inne på English Shop innan. Går verkligen alltid in där när jag är i närheten och bara nostalgiglor på allt i slow motion-gång, hyllmeter efter hyllmeter. I ALLA FALL fick feeling och köpte med mig det ultimata pluggtugget flapjacks! Så dem smaskade vi i oss

medan Alex skrev på sin uppsats i förvaltningsrätt. Här sa hon: "Jag har strykit över det viktigaste... som jag tydligen ansåg vara 90% av dokumentet..." haha SÅ GULLIG ☆

Själv skrev jag på detta mycket skrämmande: mitt bokprojekt. Det är verkligen skitläskigt att säga någonting om det till folk för då blir det plötsligt påtagligt. Men så här är det: nu har mina slarviga mobilanteckningar och diverse kråkfötter ur skrivhäften staplats i ett Word-dokument. Och nu är det som bara var knappt ingenting en hel tredjedels roman. Mycket ska så klart ändras, men jag har en stomme att arbeta runt och det känns helt fakkin overkligt. Jag har gått med i NaNoWriMo för första året nånsin, och jag tänker att det ska sporra mig att bli klar. Eller nästanklar i alla fall. Den som känner sig sugen får gärna lägga till mig som writing buddy där! chrissyyo är mitt användarnamn i sådana fall. Vore peppfint.

 

NOG om det! Vi satt tills mörkret föll och köttade text, varvat med skräckfilmssnack och annat fint.

Sedan stängde stället och det var dags för oss att bryta upp. Hejdå superbra skrivkompis!

Alex hälsade att jag bara måste lyssna på podcasten Welcome to Night Vale. Så då gjorde jag det, hela Ringvägen hem, och det var det perfekta soundtracket till det kusliga höstrusket som omgav mig.

Och igår skrev jag & Yrsa på samma hak och idag ska vi alla tre tränga ihop oss på något fik och genom kaffeångor smattra mjukt över tre uppsättningar tangenter. Det här blir så jävla bra tror jag. November, come at me.