7.19.2016

beer gardens, musikaler, pimms & en londonräv

Det var en gång en flicka som hette Chrissy. Hon hade en dator, som hon var mycket rädd om. En dag, då hon och hennes familj skulle promenera i Hyde Park, tog hon datorn på ryggen istället för att lämna den på deras hotell som sig brukligt. Men faran lurade i varje vrå och bakom varje dörr - närmare bestämt bakom dörren till ett toalettbås som vår olycksfågel Chrissy ödesdigert uppsökte. En oskyldig väskkrok blev slutet på Chrissys älskade dator. Kroken släppte väskan - pang bom krasch - rätt ner i stenplattorna. Chrissy svor högljutt, men inget kunde väcka datorn till liv igen. SNIPP SNAPP SNUT eller NÄ för sagan fick sig faktiskt ett lyckligt slut: miljarder pengar ner i fickan på en framgooglad """dator"""expert""" senare = pigg och kry maccabooka åter igen!!! WOO! jaja the moral of this story is: tappa ej din dator i stengolv du kommer ej kunna/vilja/orka blogga på 400 år då.



MOVING ON häääär är bilder från slutet av juni när jag åkte ner till LDN för att tex hänga med mina long time frändz Vicky + Claire!

Vi ställde oss i en vidrigt lång kö under vidrigt varma förhållanden vid Trafalgar Square.

Vi spelade kanske 30 omgångar av I spy with my little eye.

Och sen höll Claire och jag platserna medan Vicky sprang till Tesco och köpte allt gott dvs Nakd bars, Doritos med chilismak, gin & tonic, hummus, Pimms och jordgubbar. Mmm SOMMAR.

Så kom vi in till slut! Till West End Live som är en gratis tillställning som hålls en helg varje sommar där samtliga musikaler som går på Londons teatrar visar upp ett par nummer ur sin föreställning.

Obs kan absolut ingenting om musikaler men Vicky och Claire kunde ALLT nästan och sjöng med (och GRÄT?? när en uppsättning gjorde ett nummer ur Hamilton) och det var fett kul att testa en ny aspekt av kultur! Ja!

Skjutningen i Orlando hade precis skett, och flera nummer och artister gjorde hyllningar till offren. Det var också fortfarande innan Brexit hände, så en improv-teater hittade på plats på en pjäs om hur mardrömslikt Storbritannien skulle bli om det verkligen blev ett nej i omröstningen. Vi i publiken skrattade gott och ba "Haha, jaa detta skräckscenario kommer ju ca aldrig bli verklighet :'))"

Sedan svepte vi våra G&Ts på burk och Vicky åkte hem till sig. Claire och jag uppsökte Sainsbury's och botaniserade lite därinne. Kom ut med cider och Bugles, som vi packade upp på övre däcket på 453:an. Så satt vi där och gossipade ivrigt mellan chipstuggorna hela vägen hem.

Sedan duschade jag i kallvatten, svidade om och styrde stegen (kejrå BUSSEN kejrå STYRDE INTE ENS DEN jävla besserwisser ra!!) till The Shard. Där skulle jag möta...

Dessa två! Alex och Sam, mina två gullosar som jag jobbade med på en pub under 2012-13.

Vi hamnde på ett av mina skämmigaste ställen när jag var 19, Belushi's. Hetshånglade med SÅ många britter här när jag var ny :)) Vilket iofs var nice men ändå, så många minnen av killar som blivit sura på mig för att jag hånglat med andra killar samma kväll. hehe. KILLAR alltså jaja yolo! Alex tänkte nog också yolo för han köpte in ett gäng pints och shots och sa: "Vi har inte setts på två år, så nu får vi dricka ikapp oss!" Mycket rimligt.

Sedan fick Alex nödsms från sin chef och var tvungen att åka till jobbet för att täcka ett skift. Men Sam och jag var inte färdiga, så vi gick till en beer garden någonstans. Där bondade vi med våra bordsgrannar, jag spillde öl på alla (utom mig själv :))), och en magiker kom och visade tricks för oss.

Efter en öl i ölträdgården smällde vi våra Oystercards mot kortläsaren och reste utåt zonerna. Klev av och där var skymning över vatten precis utanför stationen.

Sam tog mig på en lång promenad genom skog,

bostadsområden,

och parker. Där det fanns en och annan Londonräv! Den var så sjuuuuukt orädd, satte sig ner typ 3 meter ifrån oss och började tvätta och klia sig??? HELT SJUKT att de beter sig så??? Blev öm och skör efter denna encounter, kramade Sam uppskattningsvis 76 gånger och sa att jag saknat honom.

Han var himla hemlighetsfull med vart vi var på väg, så jag visste inte alls vad jag hade att vänta mig. Så kom vi fram - till en pub vid Themsen med den här SINNES utsikten??

He. re. min. je.

Resten av kvällen dinglade vi med benen över muren och pratade om att jobba för Royal Mail, hur det gått för våra andra jobbarkompisar från puben, droger på festivaler, knäppa sexupplevelser och vintersverige. Sedan sprang vi i den blåljusa natten mot det sista tåget, och vi hann precis. Svettiga och ölfrustande på en grön perrong kramade vi varandra hejdå. Och när jag kom hem till Claire var det morgon och dags att hetspacka, för timmar senare skulle jag vara på London Bridge Station och möta min pappa och bror för att ta oss till Isle of Wight. Men det får komma en annan gång, för nu ska jag ut i sommarvärmen och springa benen av mig. Hoppas du har en kickass sommar! Det har definitivt jag.

4 kommentarer: