throwback thursday: dagstripp till bournemouth

Morgonen den 3:e maj 2013 åkte jag från norra London till Waterloo Station i södra delen av staden. Klockan var strax efter 05 när jag kom fram till stationen, den som jag genat genom så många gånger under mina tre första år där i staden jag älskar. Hit gick jag när jag bodde bara en bit längre upp på vägen, Waterloo Road. Hit gick jag och köpte sallader på Marks & Spencer och snabbnudlar på Sainsbury's och grönsaks-pasties från West Cornwall Pasty. Men nej juste den här gången var jag ju inte hypernostalgisk!!! Pga bodde ju där då lol. Tog en americano med sojamjölk från Pret på stationen och styrde kosan mot rätt plattform. Sen satt jag drygt två timmar på ett soligt Southern Railways-tåg och försökte sova. Men lyckades inte riktigt pga all upprymdhet som rusade i kröppa. Skulle nämligen åka på min första ensamresa ever!!

 

Resmålet var inte vilket som helst utan kuststaden Bournemouth. När jag kom fram var där palmer. Alltså fatta. PALMER??? Kändes som om jag hamnat i Kalifornien och inte bara två timmar utanför London *har obv aldrig vart i kalifornien* 

Klockan var bara 08 när jag kom fram, och jag hade planerat att jag skulle äta frukost på det här stället: Frieda's Tearoom! Så dit knallade jag.

Insåg inte förrän utanför dörren att Frieda's öppnar 09. Så jag knatade tillbaka ner till seafronten och gick runt i de helt fantastiska Lower Gardens i en dryg halvtimma. Det sprudlade av liv & färger.

Alltså. Jag menar. ALLTSÅ.

Satte mig mitt i parken och ba insöp allt! Barn som skrattade ungdomar på cyklar föräldrar med barnvagnar pensionärer med käppar som doftade på rosor tog in allt allt allt

Sedan vare dags att återvända till Frieda's! Det var döfint därinne. Frieda's är ett ekologiskt café som serverar klassiska engelskt tearoom-rätter i en typisk brittisk cafémiljö. Varenda grej tillverkas helt för hand av Frieda själv (det är hon som skymtar på bilden!).

Jag åt min då nyfunna favvo!! Eggs Florentine. Frieda berättade stolt att hon bakat de engelska muffinsen själv tidigare den morgonen. De var ATT DÖ FÖR. Så. Jävla. Gott.

Till det tog jag färskpressad vattenmelonsjuice! Vilken grej va. Sen satt jag där och läste och pustade i någon timme, tills jag orkade äta igen…

… eftersom jag pratat ännu lite till med Frieda och hon totallyckats med att sälja in sin hembakta veganska cappuccino-kaka. KOLLA PÅ'REN RA!!!! Efteråt satt jag med en espresso och kippade efter andan pga var så jäla mätt, dock sjukt värt pga godaste jag ätit cirka

Sen sa hon "ska jag inte ta en bild på dig!" och jag sa "ehehe :)" och kände mig lite förlägen men poseade järnet som den linslus en e!! Så himla gullig person, Frieda. Åk dit om du får chansen!!

Vid elva-snåret sa jag tack för mig och så gick jag runt i charity shops i stadskärnan ett tag. Hittade tex en så himla knäpp och fin engångskamera som jag antar delats ut till de anställda på Metroline (Londons SL typ) som de ska ha till hands utifall att en olycka sker på bussen?? Gillade den i alla fall skarpt. Accident camera liksom.

 

Ungefär mitt på dan tog jag mig ner mot stranden (!!!!). Först gick jag långsamt långsamt genom Lower Gardens och tog in alla nya intryck. Här är tex The Bournemouth Balloon! Åker en upp i den ser en hela Bournemouth. Mycket gulligare än ett utsiktstorn liksom. Så fint. 

Obs börjar märka hur englands-nostalgin kryper in under skinnet på'mä. DVS: kommer bli ett så hiiiimla bildspäckat inlägg. BER OM URSÄKT REDAN NU SÅ HAR VI DET ÖVERSTÖKAT

Den våren var så himla kall, den kallaste jag upplevde under alla mina Londonår. Kontrasten mellan London och Bournemouth kändes evighetsvid. I London vare grått och typ 11 grader och i Bournemouth var det liksom varmt och grönt och soligt och SOMMAR. Åh åh åh.

Kom liksom ner till det här!!!! Fattade ingenting!!!!! Fick sätta mig ner och andas djupt och nypa mig själv i armen. Men det var på riktigt!!

När jag hade hämtat mig från sommar-chocken (alltså är man svensk eller… om en blir så här himla påverkad av något så oväsentligt som VÄDRET aja) så styrde jag stegen hit. Nämligen: Bournemouth Oceanarium! 

Det kostade £7.95 för en dagsbiljett. Kanske lite saftigt (för att va England), meeeen alltså jag gick ju dit två gånger på en dag :))) Hehe mvh havsnörd

Ursäkta mår dåligt av sånt här DEN HAR EN TILL KÄKE inuti käften?????? Som sitter NERE I HALSEN????????? ÄE jag loggar ut klarar inte mer

Hen här va i alla fall en gölli :DD

Fick nog av muränor och diverse havsdjur för stunden och gick längsmed stranden ett tag. Ursäkta mig men den utsikten??? Oförskämt???? När det närmsta vatten jag hade var bruna klumpiga Themsen…

Tvingade ett pensionerat turistpar att fota mig :)))) mvh no shame

Började klättra uppför the Bournemouth Zig Zag och natuuuuren var såååå häääärlig. Alltså kände mig så himla lugn och harmonisk hela dan pga det otroliga landskapet. Älskar fan natur asså.

Här låtsades jag att jag jättegärna ville fota det här trädet men egentligen var jag bara sjukt andfådd och behövde stanna och vila lite

Efter en stund kom jag upp ändå & fram till min destination: det här maddafakkn SLOTTET. 

Slottet, aka Russell-Cotes Art Gallery & Museum,  var nog min absoluta höjdpunkt under Bournemouth-resan. TUR att jag gick till Frieda's för frukost eftersom det var hon som tipsade om'ett

Russell-Cotes var från början en privat bostad högt uppe på Bournemouths klippor. Där bodde paret Russell-Cotes (shocking I know) och där finns all konst och alla historiska föremål de samlade till sig under sitt liv. Det är ju lite si och så med såna här privatsamlingar kan en tycka, finns ju många föremål som inte borde stå i en monter vid en strand i södra England utan på något riksmuseum i dess ursprungsland. Men jag var tacksam för att det åtminstone är öppet för allmänheten och att jag fick uppleva den extremt blandade och excentriska samlingen.

Utsikten från det som en gång var sovrummet… asså…… flyttar in imorgon ba satt ni vet

HAHA jaa här ser vi då mig le ytterst tveksamt mot kameran som jag själv har satt på självutlösare på bordet bredvid mig i Russell-Cotes-restaurangen. Den pep och personalen avbröt sina samtal för att kolla på mig med höjda ögonbryn…… som sagt. No shame.

Ryckte snabbt som attan åt mig kameran och fotade maten iställe!! Det var ju det jag tänkt göra hela tiden!!!! Jag bara RÅKADE slå på självutlösaren AV MISSTAG!!!!!! Eller…… I alla fall. Åt en tarte med chevré och massa balsamvinäger som va supergod och kostade typ £2 mvh värt. Satt och skrev ett tag: det var nämligen min idé med att resa själv! Jag skulle skriva & läsa & softa runt lite. Mycket bra upplägg för en som skriver men känner sig fastkörd. Att byta omgivning och få nya intryck, works like a friggin charm säger jag bara

Ursäkta det här är toalettaket… jag sa ursäkta

Jag va casual i trädgården

casual kid strikes again men aja, tog Zig Zag ner igen i alla fall

Kan ju inte KOMMA ÖVER att det ser ut så här? Liksom. Den här platsen FINNS?? I verkligheten???? Den är där NU??? Förstår ingenting kan ej greppa 

Tog tydligen fortfarande *estetiska skobilder* år 2013……. aja nådde stranden i alla fall!

Alltså sådana här typiska engelska badhus jag döööör de är så fina

life is a beach hihihihihih

SEN gick jag och besökte det mest Twin Peaksiga ställe jag varit på i mitt liv!! Bournemouth Pine Walk, som är en liten oas mellan Lower Gardens och stranden. Det är vad det heter: ett idylliskt litet promenadstråk kantat med stora tysta tallar.

Ameh ni ser. Cirka dog ju.

Och så är det ett aviarium också!!! Fick inte nog av alla olika gulliga fågelsorter som fanns där. Gick runt mellan utrymmena i säkert en timme och bara förundrades över djuuuuren & natuuuuuren. 

Plötsligt hade det gått tio timmar sedan jag anlände i Bournemouth, och mitt tåg tillbaka hem till London skulle gå om bara någon timme. Så jag passade på att smita tillbaka in på Oceanarium en sista gång.

Vilken tur att jag gjorde det!! För jag fick stirra på dessa gulliga uttrar i örti år. Först låg de och sov i solgasset, sen blev det utfordringsdags och de blev hyperalerta. Älskar att se djur äta, bästa som finns

Bäst av allt var dock hands down när en äldre man började berätta för mig om alla de olika djuren där. När jag gick själv första gången var de liksom bara djur, men så träffade jag den här gulliga gamla mannen som var voluntär där, och han gav dem en identitet. Han kände varenda liten plutt på ett personligt plan, och kunde berätta om deras särskilda personlighetsdrag. Han var så himla knowledgeable och ödmjuk och älskade uppenbarligen sitt jobb och jag blev bara så himla glad över att han delade sin kunskap med mig. 

 

Jättesköldpaddorna var hans favoriter. "You're not supposed to have them, favorites - but I just adore them" sa han. Hela min själ ba AAAAAAAAAWWWWWWWWWW *smält ost*

Klockan blev plötsligt 19 och min dag i Bournemouth tog slut. Jag köpte en chinese takeaway för en tvåpundare och sjönk utmattad ner på det röda tågsätet. Men fy fan vilken fin resa det var!! Älskade att vara helt själv. Nådde extrema nivåer av *inre ro* osv. Bäst av allt var att jag bokade med mitt älskade Megabus och att resan tack vare det kostade £1 tur och retur. DET ÄR FAKTISKT HELT SJUKT GALET BILLIGT. Går inte en dag utan att jag bittert väser till mig själv: "önskar att Megabus fanns i Sverige också……" mvh fattig. 

Det var lätt ett av de vackraste ställen jag besökt. Längtar tills den dag jag återvänder. Vill vill vill.