oktoberläsning,

Okej, har försummat mina nyligen-lästa-böcker-inlägg lite väl mycket på sistone… Såpass mycket att det knappast ens går att kalla dessa böcker för nyligen lästa. Ni ba "Who care?" Noll care. Bara jag som care. NÅVÄL. Här kommerom i varje fall!

Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda.

Haha. SOM jag hatade den här boken. Hade precis läst klart Vad jag älskade och valde denna delvis för att jag tänkte att den skulle påminna mig om Hustvedts mästerverk. JAG HADE FEL. Jätte, jätte, jättemycket fel. Lyckan är en sällsam fågel handlar om en snubbe i medelåldern som har typiskt kassa sexistiska tankar om kvinnorna i hans liv (ok det är inte den *egentliga* handlingen men under schablon-storyn så är den här den sanna trust me). Tänkte att det kanske var det som skulle va bokens fokuspunkt! Att han skulle få en uppenbarelse & inse att kvinnz också = människor!! Det hände ej!!! Istället är det här bara ännu en skittråkig kärlekshistoria som redan skrivits en miljard gånger förut. Gäsp.

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren.

Golvades totalt av den här berättelsen. Sparsamt men vackert språk, och storyn i sig är ju helt makalös. Hercule Barfuss är protagonisten som har det allmänt sämst i livet. Han lever på 1800-talet och får pga sitt deformerade utseende utstå en enorm utanförskap i samhället. Folk ryggar tillbaka när de ser honom och undviker honom på gatorna. Detta till trots blir han kär, och det i en flicka som föddes på samma plats samma natt som han själv. De skiljs åt som små men kärleken till henne står sig hela livet och vi får följa Hercule i hans försök att återfinna henne. Dessutom kan han läsa andras tankar (!!!) och det är ju bara ett så himla fantastiskt koncept att inkorporera i en kärlekshistoria. Den fick 4 (väldigt starka) chrissys utav 5 möjliga.

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin.

En av de sorgligaste berättelserna jag läst! Jag gråter väldigt ofta när jag läser/ser på serier, lever mig verkligen in i't. Men. Alltså. Denna. En mamma som kommit upp lite i åldern åker från sin lilla by för att hälsa på sina vuxna barn i Seoul. Hon är inte alls van vid att vistas i storstaden, och trots att hon har med sig sin man så lyckas de tappa bort varandra. Pappan hittar till barnens hem men mamman kommer bort. Resten av texten handlar om barnens sökande efter sin mor, och deras funderingar om vad som egentligen skett. Okej det är liiite moralkakebjussande, vi ska ha mer respekt och tid åt den äldre generationen osv. Plus för fina beskrivningar och ba den melankoliska känslan som genomsyrar hela texten.

Sommaren utan män av Siri Hustvedt.

Åh, vår första bokklubbsbok! Jag älskade den, men kanske för att jag var såpass nykär i Hustvedt… Fin liten bok som handlar om tre generationer kvinnor. Fastnade kanske inte lika mycket för denna som för Vad jag älskade, men skönt att läsa en bok som har no chill när det kommer till ojämställdhet i alla fall:)))

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri.

Ändå bra text att avsluta månaden med. Har älskat Khemiri sen jag var sexton (då jag även hade en megacrush på honom. Han kom & hade boksnack med oss på min gymnasieskola i Skärholmen en gång eftersom min svensklärare Siri vårdade samma megacrush på honom som jag, och hon drog i sjukt många trådar för att få dit honom. Han kom efter många om och men! I vår skolmatsal pratade han om Ett öga rött samt arbetet på hans nya verk, Montecore. Både Siri & jag var helt rosenkindade med nedslagna blickar under hans föreläsning & ingen av oss vågade ställa honom några frågor efteråt). När jag bodde i London (rip) sattes Jag ringer mina bröder upp i Hackney och då var jag så klart där och såg den. Tyckte den var helt himla fantastisk! I allmänhet tycker jag att det är så himla tungt att läsa pjäser, men den här funkade. Kanske för att den är filmisk. Kanske för att den är modern. Kanske för att jag är kär i honom fortfarande… Ingen vet. Tror jag gav den högt betyg på boktipset i alla fall. //chrissy out

Tidigare bokmånader:
Septemberläsning.
Augustiläsning.
Juliläsning.