11.03.2016

cherry bakewells i sheffield, livets bokaffär och vandring i peak district

Hej! Nu är det ju november & Stockholm som gäller men vi kan titta på hur juni i Sheffield såg ut. Där var tex små gulliga engelska skorstenar + en suddig gammal man i ett hörn av Charles Street


och en grön liten polisfläck mitt i allt beige.

Här hade jag bott i Nottingham i bara ett par veckor och var lite allmänt lost och omskakad. Kände mig rätt deppig minns jag så jag bokade helt enkelt en 60 kronors busstripp till Sheffield! För det är en av mina bästa städer och hallå, det var länge sedan sist ju. Åkte på en onsdag och då Sheffields fotbollslag heter Sheffield Wednesday tyckte jag var megafyndig när jag skrev fotbollslaget som bildtext på instagram hä hä.


Jag promenerade från Hallam ( = universitetssidan av stan) genom stadskärnan och ut till Cultural Industries Quarter. 


Där låg första stoppet på min reseplan: kultbokhandeln Rare & Racy. Här handlar alla balla indiebritter tex Jarvis Cocker och han har sagt att butiken är en "världsskatt som det vore ett brott att förstöra."

Jamen okej Jarvis you got me jag är SÅLD.


På Rare & Racy finns smutsiga trappor som agerar display för trädgårdsböcker #såklart


Och anatomiska diagram täcker väggarna.

Bokaffärer som ser ut som inuti en kaotisk författarhjärna alltså. I'm here for this shit.


Råkade stanna alldeles för länge på Rare & Racy, så fick stryka en veganbutik jag hört mycket om. Attans. Traskade i varje fall vidare genom staden och några små regndroppar började falla. Classic brittisk sommar amirite.


Uppför och nerför varenda kulle i England kändes det som innan jag nådde dagens andra mål: Blue Moon! Ett vegancafé med ordvitsigt namn jag menar HÄR TA MINA PENGAR BARA


Åt en vegansk daal som ej var särskilt vacker att se på men som va svingod!! Och köpte med ett sånt här bakverk också pga innehöll körsbär choklad & kokos va mer kan en begära av livet ens!!


Lånade wifi och pustade ut en stund i detta *ambient* rum samt funderade på om jag verkligen skulle hinna med nästa etapp på reseplanen: dvs att åka buss ut i nationalparken Peak District.

Men äh jag hinner!!! Tänkte jag och rådfrågade en National Express-anställd om hur jag snabbast och billigast kunde ta mig till nationalparken. Han bara: "Har du bokat biljett med oss än?" och jag svarade nej, inte än. "Bra, gör inte det, vi är dyrast! Hoppa på en Peak Connections istället." SÅ SNÄLL okej det kanske inte framgår av mitt återberättande iofs men han sa det med sävlig hemtrevlig varm northern accent och jag kände mig så himla OMHÄNDERTAGEN. Jaja vidare i reseskildringen!



Om du undrar hur väntrum på busstationer ser ut i engelska småstäder så har du ett utmärkt stilleben här ovan mvh en som på ricko blir på grinhumör när hon ser detta :)) 

Hade en kvart att döda så nyttjade tiden till att ta + skicka dessa vykort i fotoautomaterna där! hehe de blev så fula, men ändå så älskvärda.





Herrå Sheffan. 


& well helloooo Peak District!

Bussen jag tog är en slags turistbuss som åker genom den ENORMA nationalparken och stannar vid diverse National Heritage Sites samt små bysamhällen. Jag googlade mig fram till en liten stad som ligger ca en timme ut från Sheffield och siktade in mig på den: Bakewell!

Aka staden som uppfann det godaste bakverket i livet cherry bakewell! Strosade runt inne i samhället ett litet tag och kikade på alla örti bakewell shops och ekologiska bagerier, men inget var veganskt buhu.

Så då fick det bli dags att ta sitt pick & pack ut i vandringsspåret! 

Vatten behöver man obvi om man ska *ut i naturen me alla djuren*


Jag följde the Monsal Trail, som är en tretton kilometer lång före detta tågsträcka genom vildmarken.

Här började leden! Kunde bara tänka på att den skulle vara perfekt setting för en brittisk mordserie :)) Mvh en som hoppade till varje gång det kom förbi en vinkande cyklist eller leende dog walker :))))

VEM BOR ENS SÅ HÄR?? Jo bara huvudmisstänkte överklasstanten i min mördarserie men twisten är att det inte är hon utan hennes trädgårdsmästare som halshugger folk i det lilla bysamhället. Trädgårdsmästaren älskar nämligen överklasstanten så himla mycket och tycker att byfolket inte ger henne den upprättelse hon förtjänar. Jag vet inte alla detaljer än men någon sergeant ska strosa på en solig folkfylld marknad och i slutet kör någon bil mycket fort i regnet och kraschar in i ett träd ute på en mörk åker.



Jag gick upp för en kulle och kom ner för ett berg nä men gick upp för en kulle och fick se detta vackra åtminstone


Och då vare vilopaus som gällde! Hade köpt en poesisamling av Ted Hughes tidigare på Rare & Racy, så jag började läsa den där och då. Slog mig bara läsandes ner i den engelska prunkande naturen och smarrade på kex och kvarg och vinkade till förbipasserande brittiska familjer. Sämre kunde en allt ha haft'ett.


Sedan var klockan nästan fyra och det var dags att vända. Tillbaka till Aidensfield förlåt jag menade Bakewell så klart.


Vägen hem gick genom vad som jag tror blivit min absoluta favoritgata I HELA HIMLA VÄRLDEN.


Tänker mig ofta tillbaka just hit. Ahhhh england vad gör du meeeeed mig.


Jo får mig att posera lite lurkigt! Vad är det för märklig min JO DET ÄR MINEN AV TOTAL LYCKSALIGHET mmmm.


Hejdå valfri gård ur Morden i Midsomer.



Och hejdå Bakewell! Fin du var PÅ ÅTERSEENDE.



Jag tog en annan busslinje tillbaka till Sheffield för att få andra kullar utanför mitt fönster,

och för att få se eftermiddagsdimman komma krypande.


Väl inne i Sheffield var det skymning och hade börjat regna igen, och jag hann precis gå till The Globe och köpa den mest snabbtillagade måltiden på menyn. 


Japp blev denna urbrittiska måltid: jacket potato & beans. Åsså en half pint på det mmm yes PARK YOUR BUM, MATE!


Satt och läste ur min Ted Hughes i kanske tre minuter, sedan ropade två äldre herrar ett bord bort åt mig. De frågade om jag ville sitta med dem medan jag åt och sen tog en av dem denna stela bild på mig :)))


Sen formligen sprang jag genom hela Hallam för att hinna till the Interchange innan sista Nottinghambussen skulle dra. Pjuh, I made it! och så lyssnade jag på Arctic Monkeys hela vägen hem. Tack för den här gången Sheffield och Peak District jag hoppas vi ses snart igen.

13 kommentarer:

  1. var svinkär i jarvis när jag var yngre!! och kanske lite fortfarande om jag tänker efter :S

    SvaraRadera
    Svar
    1. alltså +1!!! en gång såg jag honom i en toalettkö och jag cirka DOG. vågade inte säga ett knyst stod bara och stirra på honom bakifrån :))) mvh obehaget

      Radera
  2. Åhh <3 Så härligt det såg ut. Min pv älskar sheffield wednesday för övrigt.... O jag har gått förbi den där shoppen hur många gånger som helst men aldrig gått in... Next time......

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha jaaaa vad kul! har ni varit på nån match? :) ja men det tycker jag verkligen! tänker ofta på den bokaffären och vill så gärna tillbaka, men den känns så avlägsen typ som i ett annat universum. avis på dig som har den nära inpå! :)

      Radera
  3. Tänker inte bara fokusera på faktumet att du är VACKRAST I VÄRLDEN but I gotta mention it y'know. Alla dina engelska inputs i meningarna gör mig så jävla längtig efter crumpet-land. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. MEN DU RA <3 bästa bästa bästa landet jag när fortfarande på en dröm om att vistas i det samtidigt som du <3

      Radera
  4. men jösseeeeees vad fint Bakewell är??!?!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. rrrrright!? nästan lika fint som du ;)) hehe obs menar ALLVAR!! :// d här e ingt å skämta om du e the world's finest <3

      Radera
  5. Bästa, finaste inlägget jag sett. Jag älskar att semestra sådär helt ensam, härligt att fler gör så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. j-A! verkligen det bästa som finns. ps tror du är med i samma facebook-grupp som mig, skrivgäris! sparade ett tips du hade skrivit som fick mig att tänka helt annorlunda på hur jag skriver mina karaktärer. det ligger i min skrivtipsmapp så jag aldrig ska glömma. TACK <3

      Radera
  6. bästa vykorten i världen ju !

    SvaraRadera
  7. Fint hallådär !!!= hela denna bloggen

    SvaraRadera